Jag har fått tunghäfta, om det ens är möjligt sett ur den skrivande formens perspektiv. Jag vill tala om hur jag är rädd att du ska upptäcka svagheter som du inte räknat med hos mig. Svackor och brister som hos gemene man, men som hos mig inte får äga samma självklarhet. Jag är mer än ”årets sjuksköterskestudent” som någon en gång uttryckt mig vara. Mer än en lärd tjej med kli i fingrarna för ökad kunskap och klokhet. Den tjejen besitter en stor del av mig, men som med oss alla lurar sämre och bättre sidor bakom varje osäkert drag.

Gårdagskvällen utvecklade sig till en oväntat bra kväll. God mat, gott vin, bra samtal där inte hela världskrisen löstes men åtminstone ett par mindre inre konflikter. Runt 22-tiden vaknade vi ur våran fredags-mys-mjukiskläder-stämmning och bestämde oss för gå ut. Lägga konflikterna bakom och dansa hela natten lång. Sagt och gjort. Natten blev skönt befriande. Med kreativ utstråling dansandes natten igenom med hög puls. Utan förväntningar mötte vi en riktigt skön kväll.

Dagen idag var tänkt att gå i studiernas tecken. Men då L skulle till Ikea gjordes följeslag. Åt och inhandlades lite som länge stått på inköpslistan men som aldrig blivit av. Hemma igen och ska ner å träna med L. Får återuppta studierna i morgon.

I fredags satt jag på rådgivningen på H.C  vilket ger mig god förståelse vad man frågar efter och hur tankegången går i rådgivning per telefon. Att bedöma per telefon är inte alltid lätt men med rätt frågor kan vi få oss en relativt god bild av tillståndet och vidare ta adekvata åtgärder. Upptagningsområdet för den specifika hälsocentralen jag är på är ett invandrartätt område med mycket psykosociala missförhållanden. Många har svårt att förstå och tala det svenska språket. Vid rådgivning av dessa samtal blir språkförbistringen tydlig. En sjuksköterskor suckar vid samtalen som förståeligt nog blir problematiska och svårbedömda. Hon suckar och menar högt och ljudligt ”kan dem inte lära sig språket”. Jag sitter bredvid, lyssnar på samtalet och tänkte tyst, ”hur underbart det vore om jag kunde fler språk, så att detta inte behövde ske”. Det finns alltså skillnader i hur vi tolkar en situation och på vem vi lägger ansvaret. Sannolikt stöter sjuksköterskan på denna minst sagt omständiga situation x flera/dag. Och jag finner mig som en gröngöling på området vilket säkerligen inte ger en särskilt rättvis bild av läget. Men sanningen är ändå denna att vi tolkar situationer olika beroende på inställningen vi har till våra medmänniskor.

Har en sådan mysig kväll i mitt hem, jag trivs och njuter av lugnet och tryggheten jag känner här. Men har svårt att komma till ro vad gäller examinationer och övriga uppgifter till skolan. Tror anledningen till detta är att det är aningens övermäktigt i mängden arbeten som ska in, samtidigt som man anstränger sig för att vara alert och ständigt vaken på praktiken. När man sedan kommer hem vill man hellre ta en lång promenad, gå och träna eller helt sonika lägga sig platt framför tv:n för att stirra rakt igenom den. Så jag kan inte göra så bra arbeten som jag vet att jag kan prestera. Jag har inte tid eller råd att ödsla den tiden på varje arbete. Utan är tvungen att gå från 110 % till kanske endast 90 eller till och med lägre ändå. Just för att jag ska få rum däri någonstans. Hur ska man orka.

Men ikväll ligger skolan långt ner på prioriteringslistan. Jag tänker spendera min lördag, med mig själv framför tv med goda rester från igår. Möjligt är att jag går över och spelar lite sällskapsspel med L och hennes vänner. Men troligast är att jag låter kvällen bara fortlöpa så som den börjat, njutbar och mjukisskön.

Jag har varit på mitt och L minigym idag. Tränande lite löst med tanke på antibiotika beh. Men vi lade upp ett schema för framtida träning. Stationer, antal uppr, vikt och varv. Så har vi ett utgångsläge, det motiverande ligger i att se detta utgångsläge förändras. Men i morgon ska det verkligen vilas upp. Skriva till skolan, skicka mail och enkom vara i min vackra vackra lya.

Önskar er en lika njutbar kväll som jag upplever.              

 

Linda

16 november 2008 14:48

De blev en riktigt skön å bra helg de här tycker jag! :)...vi har hunnit me så mycke, men ändå känns de som att vi bara tagit de lungt... Jag gillar att vi e grannar, de e roligt å lära känna dig! Ses senare! Krama

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...