Guds lilla blå heter den. En gåva från Islandsvännen M och hennes gåva lilla-R. Den landade så vackert och jag behövde den så mycket.

Gävle ger mig, trots en skön hemmasituation, ett lugn i själen. Kanske jag lever i en ohälsosam bubbla, men på samma sätt upplevs den som allt annat än ohälsosam. Jag mår bra här. Följer i höst gör många tysta ensamma kvällar och nätter relaterat till praktik förlagd i Gävle. Jag tror det kommer att upplevas tungt många dagar, men på samma gång tror jag vi överlever den tystnaden både du och jag.  

Med ovanstående sagt, har jag under ett par veckor känt mig splittrad i fokusering och mitt känsloliv har levt om. Har förlorat en självsäkerhet, ett självförtroende som jag ofta burit högt och starkt. Men jag har känt mig som en tom tonåring utan något vettigt att säga. Som att jag får tunghäfta i mina tankar. Jag ber om klarhet, och ordning i tankar, struktur i livet och ett högt buret huvud. Jag ber om tilllit och tilltro. Jag ber om mer kärlek och mindre glömska. Jag ber och ber och ber. Men jag vill även ge, för jag bär en stark kärlek till Gud. Jag behöver bara en påminnelse. Och Guds lilla blå ger mig löften och vägledning i livets villervalla.

Sov gott