M. Betnér på 5an och S. Åkerman på kunskapskanalen... 

För den som inte umgås med mig på regelbunden basis kan uppfatta mina inlägg som tunga och ibland säkert även sorgliga och oroväckande. Men det är väll så att vi alla har olika ventiler, och detta råkar vara min. Men jag mår bra, jag börjar så när jag sedan fortsätter att skriva det har vacklat under fötterna nu ett par dagar. Jag känner splittrad av detta sätt av leva mitt liv. På något sätt får man till två olika liv, utan att för den delen säga att det är hemligt liv jag lever, men ändock lever jag dubbla liv om jag så vill. Ett tryggt samboliv med gnabb och kärleksmys och ett student-jag-lever-för-dagen-liv på min studieort. Någonstans där emellan hamnar mina förvirrade tankar. Kan hända som ett försvar för flängande känslor, saknad och separation. För det är inte lätt. Men två år har gått. Och en dag i taget är det ända vi kan göra. Och sedan önska oss det bästa.

Sov gott.