Direktlänk till inlägg 3 augusti 2009

Oavsett drabbningens natur! Jag väljer inte svårighetsgrad, men jag väljer medicinens natur.

Av Emelie - 3 augusti 2009 23:34

Jag tog en paus. Jag jobbade, och alldeles för mycket. Jag kände inte utan stövlade på. Slog i väggen, men det tog inte fullt så hårt som jag trodde. Jag har klarat att emellanåt ändå fylla på min sinande ork. Finna glädje i människor jag tycker om ger mig en stark tro på framtiden. Med det sagt saknar den framtid jag aldrig fick. Jag saknar det ljus min ängel spred i mig. Vid varje hjärtslag fyllde du mig med en ofantlig lycka. Du gav mig allt ditt lilla hjärta kunde. Och du kommer för alltid leva kvar i mig, just så länge livet ger mig den tiden.

Men under tiden för nyfunnen olycka, kommer nyfunna och nyvunna bekantskaper. Som dyker upp där man minst anar de. Och på samma sätt som jag drabbades av sorg, går det att förstår att man även kan drabbas av motsatsen. Så som jag gjorde när ditt hjärta först slog inom mig. Jag vet allt för väl att vi lever med risken varje dag att drabbas. Men valet ligger i det senare, hur vi tar oss an det inträffade, oavsett drabbningens natur. Vilken insikt. Vilken tacksamhet. Vilken svårighet.

Tillförsikt är ordet. Tacksamhet är inställningen.

Det var tur att fågeln inte träffade mig då han sket alldeles intill mig - med andra ord börjar jag se glaset som halvfullt. Men det är med möda. Det ska gudarna veta.

God natt min ängel. Mamma saknar dig. God natt även till mina änglar på jorden. Ni ger mig bränsle, varje dag. Och du F, bidrar med ett leende eller fler.  Och det tackar ”man” för. Det tackar jag för.

För hur kan man nånsin va beredd. Då är det bra om de e mjukt när man slår i marken.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emelie - 26 september 2017 14:23

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

Av Emelie - 1 juli 2017 16:09

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Av Emelie - 18 oktober 2016 15:31

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Av Emelie - 18 oktober 2016 15:23


Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

Av Emelie - 10 augusti 2016 10:17

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...

Presentation


Humlans dagar.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards