Jag sitter och läser en tidning och så gråter jag några tårar, för sådan är jag just nu. Jag läser ur "Vi föräldrar" och inser att jag nog snart ska till att bli en sådan, förälder. Jag känner mig löjlig över mina små snyftande där jag sitter. Jag läser medan jag sitter på toa och jag vickar från sida till sida. För så är det när en ska till att kissa. Någon ligger och trycker på, samtidigt blockeras vägen ut och vickandet möjligör för fri (are) passage. Tills nästa gång.

Idag åkte jag upp till skanstull med K och hennes lilla B. Vi tog deras bil och efter en tur in på HM, ett provrum och lite amningsbh:ar gav kroppen upp och vi åkte hem för att fika.

In på coop för matköp och menande blickar och ord som sa att - "nu är det inte många dagar kvar inte"... nä, jo eller alltså hör jag mig säga. Fyra veckor och kvinnan undrar om jag behöver bärhjälp. Folk är bra gulliga ändå. Men avböjde erbjudandet och nu väl hemma orkar jag ingenting, stackars Fredrik som väntas hem till sin stora trötta padda.

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och förbereda för middag.