Jag sitter och läser en tidning och så gråter jag några tårar, för sådan är jag just nu. Jag läser ur "Vi föräldrar" och inser att jag nog snart ska till att bli en sådan, förälder. Jag känner mig löjlig över mina små snyftande där jag sitter. Jag läser medan jag sitter på toa och jag vickar från sida till sida. För så är det när en ska till att kissa. Någon ligger och trycker på, samtidigt blockeras vägen ut och vickandet möjligör för fri (are) passage. Tills nästa gång.

Idag åkte jag upp till skanstull med K och hennes lilla B. Vi tog deras bil och efter en tur in på HM, ett provrum och lite amningsbh:ar gav kroppen upp och vi åkte hem för att fika.

In på coop för matköp och menande blickar och ord som sa att - "nu är det inte många dagar kvar inte"... nä, jo eller alltså hör jag mig säga. Fyra veckor och kvinnan undrar om jag behöver bärhjälp. Folk är bra gulliga ändå. Men avböjde erbjudandet och nu väl hemma orkar jag ingenting, stackars Fredrik som väntas hem till sin stora trötta padda.

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och förbereda för middag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...