Jag gjorde det! Vi tog en tripp till Ikea igår. Gratisbuss, bälte och kryckor. Gick långsamt. Lånade rulle när vi kom dit för att ta sig runt och the rest i history. Vi plöjde plan efter plan... allt gick fint. Halvvägs in. Efter det sa kroppen till och sammandragningarna avlöste varandra och bäckenet skrek i vild förtvivland - VAD GÖR DU! Och då satt jag mest hela tiden. Jag slirade fram och Fredrik hakade på och lastade ivrigt och engagerat på den vagn han rullade. Vi är en familj snart och hemma ska vi komma iordning älsklig. När vi till slut kom till kassan va vi båda trasiga, hungriga och totalt slut. Ringde efter skjuts och bärhjälp. Väl hemma grät jag av smärta, men plågorna avtog efter hand. I sidoställning med kudde mellan knäna blev jag liggande resten av kvällen. Men nu har vi saker hemma och när andan och orken faller på kan hyllsystem till hallen snart vara uppe på väggen. Jag är så nöjd att vi kom dit älskling. Men känner samtidigt - det där gör jag inte om. Än på ett par månader :)

Idag har jag tagit hand om skåp och byrå i badrummet. Säng släng släng... stuvat om och gjort finfint. När jag sedan skulle ner på coop - köpa smör och toapapper - fick jag mig vad jag menar vara ett blodtrycksfall. Fick hålla mig i de matfyllda väggarna för att inte dra i golvet. Köpte va jag skulle och på ett mirakulöst sätt kom jag över gatan och hem. Såå svag väl hemma, fick i mig att äta och nu har jag återhämtat mig. Men   verkar må bra och jag ska nu bara ligga på sidan resen av dagen.

Kram

 

Emma

16 september 2010 20:37

Ojojojoj vad tufft du verkar ha det..:( Men jävlar vad stark:)
När kommer det lilla livet?

 

Emelie

17 september 2010 13:59

Hej Emma.
Jo, att kroppen är sliten är jobbigt oavsett anledning till det, verkligen. Men vågar inte säga att det är tufft, vårt lilla knyte är så fantastiskt efterlängtat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...