Jag har börjat på att skriva en liten "min historia och våra önskemål" inför förlossning.

Den innehåller pcos-bild, en historia av återkommende benigna dermoider med fyra op på ov. Peritonit och adheranser. Den innehåller hormonella behandlingar och ett missed abortion i v 10.

Men den innehåller också denna härliga graviditet vi går igenom, som startade april -10 med hyperemesis, foglossning och smärtsamma sammandragningar samt hur vi med en hel del oro har tagit oss fram till idag.

Den innehåller R´s roll som dola, som avlösare och stöd. Den innehåller pappan F (mitt hjärta). Pilatesboll, akupunktur, lustgas och noll prestige. Den innehåller rädslor inför KS och komplikationer därav. Andning och kunskapen och vikten kring den. Vidare innehåll är ställning, navelsträng och hur mitt hjärta avslöjar klimpens kön. 

Önskemål helt enkelt med den största förståelsen kring hur allt kan flyga ut genom fönstret och bliva något helt annat. Men en text finns.

Nu handlar det om "Fröken märkvärdig" på tv (efter 10) och hur denna träffsäkra blivit film. Böckerna står mig varmt om hjärtat och jag undrar om film kan bära det fantastiska bildspråk som böckerna illustrerats med.

Idag ska jag ta på mig bältet, ta en promenad. Boka tvätttid och ta hand om kläderna i sovrummet. Tror jag.

Rösterna är inte än klarräknade och hur det kommer se ut till slut är än ett mysterium. Enligt SD´s lista på folk som vill arbeta för dem bor en av dessa mittemot oss. Det är små människor som runtikring oss som inte delar min och din uppfattning om människors lika värde och mångfaldens härlighet. Jag känner mig rädd lite. Känner mig rädd för svaga människors önskar om samhörighet och hur långt strävan efter att tillhöra och vara en del i en snabbt växande rörelse kan gå. Har ni sett tyska "die welle"/"the wave"? Om vi inte ser upp - kan det då spåra ur? Mota Olle i grin´och överdriva det faktum att hemskheter pågår på andra sidan gatan. Det är en kylig värld och mamma och pappa ska värma dig och ge dig den största av kärlekens ryggsäckar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...