I morgon kommer grymmaste tjejerna över. Vi äter middag ihop och umgås, tillsammans. För de va då längesedan. Låt mig då få sova ut imorgon, så jag står mig pigg, piggare iallafall.

Låg i badet nyss, gör så nästan varje dag numera. Skönt för sammandragningarna och foglossningen. Att komma ner går fint, värre är då jag ska upp och F inte är hemma. En handräckning skulle underlätta det lilla mumintrollet vid urstigning. När jag ligger där i badet och klimpen är i flytta-kring-mammas-organ-tagen får h*n plötsligt in en rejäl spark, ja, alltså bakåt. Bakåt neråt tvåan så att säga. Trodde nästan jag skulle till att skita ut dig lilla klimp.

Snart kommer F hem och vi ska ses nere på coop för att inhandla till middagen med tjejerna imorgon. Jag har mått fint idag, men i skrivandets stund går gäspningarna tätt och jag mår illa. Missade min andra Lergigan med två timmar och vet att jag då går ner mig vid den här tiden. Annars tycker jag att mitt illamående är betydligt bättre och därav är jag också piggare om dagarna.

När jag ska till att stänga dörrar numera glömmer jag att magen är i vägen och utan tröja på är detta föga skönt. Den glöms liksom bort emellanåt. Nätterna stönas igenom då jag blockvänder mig själv eftersom att foglossningen annars får mig att stöna i smärta. Men vår älskade klimp lever loppan och varje dag är en fröjd.

Ses

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...