- Omtentan i Lm-räkningen gick igenom och jag är godkänd.

- Tentaresultat från gynekologi, pediatrik samt psykiatrik har kommit och jag är godkänd även där.

Så skönt att lämna det bakom sig i nuläget.

Natten va lite trång, om man syftar på bronkerna mina. Pipande och väsande, men fortfarande drägligt somnade jag. Men fy vad det spränger i kroppen. En värk som r/t till virus. Halsen smärtar och hostan ger mig magmuskler. Men jag håller igen på praktiken, för timmarna stressar och jag måste vara där för att inte riskera komplettering. Denna form av argument går fantastiskt mycket emot principerna att minska lidande och främja hälsa. För visst är de så att jag mycket väl kan smitta, små aresoler transporteras och landar i min omgivning. Men handsprit och undvika nära kontakt med extra utsatta patienter får duga. Bara jag orkar själv. Idag har det varit tungt. Bra men tungt. Ska vara där 07:00 i morgon och sedan får vi se hur länge min kropp mäktar med.

På fredag gör jag kväll, med start 15:00, slutar då 21:00. Sedan följer helgen och då vet jag en skön tjej som ska sova ut.

Vart in på ica och inhandlat glass. Apoteket och handlat strepsils för halsen. Konsten blir att inte överdosera dessa båda. Magen tenderar att slå bakut då, men förkylningen har ingen lag som dom säger....

Kram

Somnade på bussen på väg hem från praktiken. Det värkte i kroppen och huvudet smärtade. Trodde väll inte det, men väl hemma har jag feber. Halsen är krasslig och hela kroppen känns som ett ton av någon mycket tungt ;)..... Underfundig har man ju i alla fall ork till. Jaja..det handlar alltså om en förlylning, men har föga tid för detta onda. 07.00-16.00 mån-fredag, men kanske jag har råd att sova inne i morgon och istället komma till praktiken 09.00

Heltidsbedömning och jag kan inte förbättra en sak, ligger steget före i allt och hon önskade mig som kollega :D. Kan alltså inte bli bättre må jag säga. Som alltid är jag kvinna i mitt sätt att bedöma min egna förmåga i arbetet och underskattar således mig själv.

Nu är det te och värmedyna som gäller. Nya tag och Två T. Alvedon á 500 mg för att överleva morgondagen.

Sov gott

Jag kan inte få grepp om mina känslor. Jag kan känna mig så ensam här och näst intill rotlös. Men kan trivas så som jag inte trivts förut. Jag kan inte få ihop mina känslor. Jag känna mig så i vägen för er men samtidigt så nära. Jag kan känna mig kreativ men slås av en rastlöshet nästan svårfångad i min fokusering. Jag kan inte förklara på ett vis att jag själv förstår så hur kan jag be dig förstå. Och där började tårarna rinna, så vilsekommen är jag i skrivande stund.

Nu gäller ren fokusering på det som faktiskt stavas sanningen och livet. Och jag vet, men förstår besvikelsen i dina ögon, att jag förlorar fokus på Dig och dig.

När jag stänger dörren till det som är mitt och ni går hem till det som är ert blir det tydligt att mitt liv inte är här. Jag uppskattar så ensamheten att jag i stor utsträckningen väljer självheten (som jag väljer att kalla den form av ensamhet som är självvald) framför gemenskapen. Men för att ensamheten ska fungera som ett eget val så måste det även vara just så, ett autonomt beslut taget oberoende yttre omständigheter. Men nu känns det inte som att jag kan påverka min omgivning så som jag är van med. Och direkt uttryckt- det suger!      

Så just så är det- blev du klokare.

Sov gott.

Jag blir sorgen, fast bara lite. Tråkigt beteende gör mig sorgsen då vi inte ville ha det så. Tror någon av oss. Ska vi kalla det nonchalant, för det har vi ju redan konstaterat, fast med en skämtsam underton. Men kanske är det så. Vi behöver ju inte vara rädda för vänskap. Det borde ju vara så enkelt.

Ta vara på dig. 

Söndag: Dageneftermorgonenföre tillbringas i goda vänners lag. Klockan nio i morse plingade det på dörren och utanför stod J och med pigg blick menade att vi nu skulle skriva klart arbetet. Att vi alla somnat runt fem i natt verkade påverka beslutet föga. Nu när klockan närmar sig tre och arbetet är inlämnat och lunch tillsammans med skönt sällskap åtnjutits är känslan god.  Utanför lyser en varm höstsol och jag funderar på om vi inte skulle ta en längre promenad i elljusspåret. För att värma upp inför svenssonlivet som tar vid i morgon sätter vi på träningskläder och beger oss ut i vildmarken.  Tack för igår.  

Om det här gick vägen så är jag "back on track". Även om det inte är med säkerhet så har majoriteten ändå lyckats vaska fram samma svar. Och det kan i given stund kännas som ett guldkorn i magen.

Smärtarbetet har jag slitit med och i skrivande stund ligger det på skrivbordet i väntan på adekvat referenshantering. Men det får vänta och jag ringer dig istället.

Jag tror på den här dagen.

   

....vilken välbehövlig kväll. Det är underskattat. Och jag njuter...