För att jag någonstans inte vet längre vad jag ska skriva. För att jag egentligen inte finner det värt att skriva det som görs och sägs. Eller ens dela med mig av foton. För att jag egentligen menar att bloggen var till för att det som INTE görs eller sägs ska få ta plats. För att det som tänks ska få rum, för att du ska få reda på tankar och reflektioner kring möten mellan receptorer och cellytan. Det är först då vi får en reaktion. Och det är likväl det som var syftet.

Jag har förlorat en del av mitt ursprungliga syfte. Och för att hitta åter denna avsikt måste det till en vilostund. Det handlar inte i närheten om att hjärnkontoret havererat, tvärtom både surrar och snurrar det på. Men jag förmår inte finna ro att transkribera tankar till ord på papper. Visst är jag stressad för mängden skolarbeten som ska in, och visst har jag praktik näst intill varje vardag. Men förut har detta inte stoppat mig, jag har funnit den tiden då andra stängt av sin msn, sin facebook och andra mediala kontakter utåt. När mobilen slutat ringa har jag haft min skrivande stund. Men inte idag. Och inte på grund av mängden övrigt ”to do´s”. Jag försöker skönja en anledning till oredan. Och jag tror mig förstå, men orden är för få.

I går läste jag i Dagens nyheter hur ett flertal sjuksköterskeutbildningar runt om i Sverige fått deras examensrätt indragen med otillräcklig och bristande kvalitet som anledning. År 2006 gjordes en granskning av samtliga utbildningar i Sverige, några högskoleverk fick ett år på sig att tillrättaställa bristerna. Om inte åtalspunkterna åtgärdades skulle just detta ske som skett. De studenterna som nu går får lov till att slutföra sin utbildning, men utbildningarna får inte ta in nya. Jag hoppas, som vill promota för att kvalitetsökning på området för sjuksköterskans utbildning, att detta tar sig positiva ringar på vattnet. Att det här är ett kvalitetssäkringsarbete på makronivå, och att man blir än mer generös i att underkänna elever på mikronivå. Att räkmackan som begrepp inte får finnas på en utbildning som bär det slutgiltiga syftet, att legitimera sjuksköterskor.

Jag satt häromdagen i ett givande och lovande samtal med en arbetsterapeut på hälsocentralen. Mer om det efter ”sjukhuset”. Klockan är 19.30

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...