Men jag tar ändå plats från det väsentliga, det mest grundläggande i våra liv, och för det skäms jag. Tidigare idag såg jag på en föreläsning via svt24. Kan inte riktigt gå i god för ämnet då jag mest fastnade under en kortare tid framför tv:n i väntan på bussen. Men det var lärare som debatterade kring dagens elever och det svåra med att vara lärare idag. En lärare ställde sig upp och med risk för att ta citatet ur sitt sammanhang vill jag ändå återge det hon sa. ”I dag är vi så upptagna av att kommunicera med varandra att det inte tas tid för livsviktig reflektion, eleverna måste få chansen att tanka att dem faktiskt tänker. Det handlar om reflektera över sitt eget tänkande”. Och jag vet att jag tjatar om detta med att reflektera. Men det är ändå som så, att livet kan passera med starka livshändelser, möten och påverkan från andra, men att lärdom inte kan dras om det inte reflekteras. Allt för länge nu har jag kommunicerat utan viktig reflektionstid. Fast jag reflekterar och analyserar så skäms jag över hur ämnet enkom handlat om mig. Utan vidare tanke på omkringvarande. Det är egentligen där mitt intresse ligger, för min omvärlds vara och för kausalitet i vardagen. Ha sönder tankar för att finna kärnor och som L skulle säga vara en riktig reflektionsnörd.

Kan det hända att all praktik som vi går igenom, 15 v fördelat på tre placeringar med fem v vardera gör min reflekterande hjärna trött och egotrippad på fritiden. För hur mycket orkar du av. Kan det vara därför mina helger med gott vin i goa vänners lag varit så viktiga och som en ”savior” för en pressad hjärna. Och sett ur ett sådant perspektiv kan jag ta skuld från en hjärna som då och då föredrar ”top model” framför svt24 och hellre bläddrar i Amelia framför Vårdfacket. För någonstans måste jag också få vila i enformighet och lättja. Men det kan ibland vara svårt att finna en god balans som står skuldfri. För ibland bär jag för stora skor och ibland kränger jag på mig alldeles för små, som ger mig arga skavsår. Och alla vet hur svårt det är att gå med skavsår. Att hitta sin storlek tar lång tid. Och tydligen mycket övning. Kanske det är även detta praktiken syftar till, om man väljer att se vilka nya lärdomar praktiken kan ge oss. Så i morgon ska jag till min nya praktikplacering på ett större sjukhus här i sthlm. Barnskautintaget och nu ska det provas skor. Men kräver inte heller av mig fem veckor utan skavsår. Det är väntat av mig.   

En annan dag vill jag fråga mig varför det är så svårt att älska det man har, och så lätt att jaga "det andra".

Sov gott.

Du får om du vill, det blir trångt, för min soffa är smal. Men det är ju även jag tänker jag då. Och då rymmer den en dans. Svart eller vitt, tycks ha somnat i fåror och skal, men det rör sig nånstans. Och jag tänker vidare att det väl är just som så. För just då är svart eller vitt ett minne blott och även om jag jag hör det längre bort så är nyanserna dominerande. På kärlekens vis blir det lätt en kliché
Och fåfängan söker en segertrofé. För fåfängan äger en makt så vad den vill ha tar den. Med löften som stag, faller allting omkull. Så för din, och för min, men inte för kärleks skull. Kom och utmana mig inatt. For you i´m trouble, vad det någon som någongång skrivit.  

Älvorna talar om tomhet och bjuder till dans. Och flykten tar fart. För håll med om att det är lättare som så. Mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans.
Att se allting klart. Men hittills ligger smoggen trög och jag ser inte handen framför mig. Men när stormen tar fart över frosten inatt. Ropar sansen på värme i svavel och skratt. Det är tid för dom galna och månen är full. Och jag menar, så för din och för min, men inte för kärleks skull. Kom och värm oss inatt. För i stockholm är det kallt. Men det är också här jag har min familj.  

Sparsamma svar håller hungern vid liv. Kom liv, kom liv och slunga mig rätt in i smeten. Vem ser mina kliv undrar jag när jag går hem genom stan.  

Så allting du sagt eller gjort, eller vill hålla kvar blir kvällsfotogen. Och allt jag fördömt och förnekat är springande dar på tappra små ben. Men snart är jag inte så tapper längre, och snart viker sig förnekandet. Men det finns nu, det finns då, det finns sen om du vill. Men det finns inget annat att hålla sig till. Och allt blev så mycket och kvoten är full. Och än en gång tänker jag, så för din, för min, men inte för kärleks skull. Kom och skölj mig inatt

Någon har valt att bestämma hur kärlek går till, med regler och råd. Och det är därför inatt, som vi ska vi älska som fåglarna vill. Vi ska klippa nån tråd. Stormen tar fart över frosten igen. Och nu väntar vilsen på värmande vän. När som jag tröttnat på Jag Min och Mig, då blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig. Håll om mig inatt.  

Om du finns, om du kan, om du vill komma hit. Jag ropar ändå, kom hit, kom hit
och slunga mig rätt in i smeten. Och jag faller med flit.

Den som känner till och läser vet att det bara är en text av en respekterad. Men jag kunde ju inte låta bli... Nu är jag hemma igen. I storstaden där jag har min familj. Och även om det är kallt nu så kan det faktiskt bli varmare. Sov gott mina vänner.