Men jag tar ändå plats från det väsentliga, det mest grundläggande i våra liv, och för det skäms jag. Tidigare idag såg jag på en föreläsning via svt24. Kan inte riktigt gå i god för ämnet då jag mest fastnade under en kortare tid framför tv:n i väntan på bussen. Men det var lärare som debatterade kring dagens elever och det svåra med att vara lärare idag. En lärare ställde sig upp och med risk för att ta citatet ur sitt sammanhang vill jag ändå återge det hon sa. ”I dag är vi så upptagna av att kommunicera med varandra att det inte tas tid för livsviktig reflektion, eleverna måste få chansen att tanka att dem faktiskt tänker. Det handlar om reflektera över sitt eget tänkande”. Och jag vet att jag tjatar om detta med att reflektera. Men det är ändå som så, att livet kan passera med starka livshändelser, möten och påverkan från andra, men att lärdom inte kan dras om det inte reflekteras. Allt för länge nu har jag kommunicerat utan viktig reflektionstid. Fast jag reflekterar och analyserar så skäms jag över hur ämnet enkom handlat om mig. Utan vidare tanke på omkringvarande. Det är egentligen där mitt intresse ligger, för min omvärlds vara och för kausalitet i vardagen. Ha sönder tankar för att finna kärnor och som L skulle säga vara en riktig reflektionsnörd.

Kan det hända att all praktik som vi går igenom, 15 v fördelat på tre placeringar med fem v vardera gör min reflekterande hjärna trött och egotrippad på fritiden. För hur mycket orkar du av. Kan det vara därför mina helger med gott vin i goa vänners lag varit så viktiga och som en ”savior” för en pressad hjärna. Och sett ur ett sådant perspektiv kan jag ta skuld från en hjärna som då och då föredrar ”top model” framför svt24 och hellre bläddrar i Amelia framför Vårdfacket. För någonstans måste jag också få vila i enformighet och lättja. Men det kan ibland vara svårt att finna en god balans som står skuldfri. För ibland bär jag för stora skor och ibland kränger jag på mig alldeles för små, som ger mig arga skavsår. Och alla vet hur svårt det är att gå med skavsår. Att hitta sin storlek tar lång tid. Och tydligen mycket övning. Kanske det är även detta praktiken syftar till, om man väljer att se vilka nya lärdomar praktiken kan ge oss. Så i morgon ska jag till min nya praktikplacering på ett större sjukhus här i sthlm. Barnskautintaget och nu ska det provas skor. Men kräver inte heller av mig fem veckor utan skavsår. Det är väntat av mig.   

En annan dag vill jag fråga mig varför det är så svårt att älska det man har, och så lätt att jaga "det andra".

Sov gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...