För att det inte spelar någon roll vill jag snällt kategorisera mig i enlighet med denna vetenskapligt överensstämmande bild av vem jag VERKLIGEN är. Moahahaaa...

Naturlig eller plast?

Har ...

(x) Mascara över 100 kr

(x) En plattång

(x) En locktång

( ) Designparfym

( ) Foundation över 200 kr

( ) Ögonfransböjare

( ) Olika borttagningsmedel

( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska

( ) Läppglans över 100 kr

(x) Hårinpackning

(x) Bodybutter

(x) Bodylotion

( ) Parfym över 300 kr

Summa = 6

Du ...

( ) Använder locktång/plattång varje dag

( ) Använder foundation varje dag

( ) Använder mascara varje dag

( ) Använder kajal varje dag

( ) Använder läppglans varje dag

( ) Använder bodybutter varje dag

(x) Använder bodylotion varje dag

(x) Använder ansiktsrengöring varje dag

( ) Använder hårinpackning varje dag

( ) Använder hårspray varje dag

( ) Tränar på gym

( ) Klipper dig varannan/varje månad

Summa = 2

Du har (någon gång)...

( ) Tonat håret

(x) Färgat håret (slingor)

( ) Hårförlängning

(x) Piercat dig

(x) Tatuerat dig

(x) Tagit hål i öronen

Summa =  4

Totalt: 12 p

0-10 Den naturliga naturligaste tjejen.

15-20 Kanariefågel i nordisk miljö.

20- 25 Du är en fryst jordgubbe.

25-30 Barbiedocka. Bara plast.

Där ser man...

Och ja, jag har snott det av dig N.

Avslutat en femveckors praktikperiod på Sätra h.c Och hur dessa veckor bör sammanfattas för att ge en överensstämmande bild är inte en av de lättare gärningar jag ställts inför vill jag mena.

1. Till en början rådde mer en tanke om en femveckorsperiod kantad av dötid och en långsamt gående klocka. Men som sanningen föreligger är detta min praktik och följaktligen min utbildning som finansieras av enkom mig. Jag bestämde mig därför att få ut så mycket av mina femveckor som stod möjligt. Och jag valde att styra om fokus från medicinteknik som praktsiska göromål till planering och prioritering sett ur ett mycket större perspektiv.

2. Och jag vill mena att jag dragit en vinstlott, inte nog med allt jag praktiskt fått göra, med det ansvar och den tilliten jag tilldelats, utan jag har också fått en högre förståelse för vad preventivt arbete kan få för konsekvenser på folkhälsan. En förståelse för politikens förtur i frågan om hur vården bäst ska bedrivas. Jag har vuxit vill jag mena.

3. Och nu står jag här och ska på tisdag iväg till nästkommande och sista placeringen denna termin. Nu ska jag ta med erfarenheten min placering givit mig ur ett perspektiv av trygghet och viss yrkesidentitet. Jag blev avtackad idag, med kramar och lovord om en stundande god framtid. Chefen på hälsocentralen hörde sig för om jag redan planerat in mig under sommaren, och att jag annars var välkommen tillbaka. Min handledare tackade av mig med tårar och menade att jag varit den mest lovande och bästa student hon haft nöjet att ha under sina vingar. Hon gav mig råd på vägen utifrån vad hon sett. Och med en tår i ögat menade hon att jag ”ta me sjutton” kommer att exekutera vad jag än tar mig för med bravur.  För att ge ett råd på vägen menade hon att eftersom hon ser hur jag lutar åt ett psykosocialt verksamhetsområde och förstår att jag brinner för de samhällets svaga vill hon råda till att jag grundar min framtid med akutsjukvård till en början. Men att jag redan idag exekuterar och hanterar det jag ställs inför med trygghet och stort lugn. Att få vitsord som dessa skulle kunna bidra till ett löst sittande huvud och fötter svävandes ett par decimetrar över marken. Men jag ser inte detta bli möjligt, då jag vet om att det föreligger en stor ödmjukhet inför de patienter jag möter, och eftersom den jag är på jobbet bara handlar om mina patienter, kan jag bara se mitt sett vara en förutsättning för att göra ett bra jobb.

4. Jag vet också att det inte bara handlar om mig som person under arbetstid utan också vem jag är under min privata tid. Och som för oss alla sammansmälter dessa personer inte alltid med jämna kanter. Och om jag varit tillräckligt god för att på julen få en klapp eller två vet bara Du. Jag har inte glömt Dig, jag har stått gömd bakom egna tankar och bekymmer. Inte lyssnat, nästan alls. Fast jag glömmer aldrig sanningen. Hjärtat öppnas och det stängs och det är ett himla väsen. Och som någon halvt vis person en gång sa mig, det är svårt, nästintill omöjligt att höra Hans röst när hjärtat är fyllt av sprakade oreda.

Nu ska jag ta mig en kopp te och leta reda på tändstickor. Det går mycket ljus och tändmedel här i mitt kalla med hjärtevarma krypin.

För att jag någonstans inte vet längre vad jag ska skriva. För att jag egentligen inte finner det värt att skriva det som görs och sägs. Eller ens dela med mig av foton. För att jag egentligen menar att bloggen var till för att det som INTE görs eller sägs ska få ta plats. För att det som tänks ska få rum, för att du ska få reda på tankar och reflektioner kring möten mellan receptorer och cellytan. Det är först då vi får en reaktion. Och det är likväl det som var syftet.

Jag har förlorat en del av mitt ursprungliga syfte. Och för att hitta åter denna avsikt måste det till en vilostund. Det handlar inte i närheten om att hjärnkontoret havererat, tvärtom både surrar och snurrar det på. Men jag förmår inte finna ro att transkribera tankar till ord på papper. Visst är jag stressad för mängden skolarbeten som ska in, och visst har jag praktik näst intill varje vardag. Men förut har detta inte stoppat mig, jag har funnit den tiden då andra stängt av sin msn, sin facebook och andra mediala kontakter utåt. När mobilen slutat ringa har jag haft min skrivande stund. Men inte idag. Och inte på grund av mängden övrigt ”to do´s”. Jag försöker skönja en anledning till oredan. Och jag tror mig förstå, men orden är för få.

I går läste jag i Dagens nyheter hur ett flertal sjuksköterskeutbildningar runt om i Sverige fått deras examensrätt indragen med otillräcklig och bristande kvalitet som anledning. År 2006 gjordes en granskning av samtliga utbildningar i Sverige, några högskoleverk fick ett år på sig att tillrättaställa bristerna. Om inte åtalspunkterna åtgärdades skulle just detta ske som skett. De studenterna som nu går får lov till att slutföra sin utbildning, men utbildningarna får inte ta in nya. Jag hoppas, som vill promota för att kvalitetsökning på området för sjuksköterskans utbildning, att detta tar sig positiva ringar på vattnet. Att det här är ett kvalitetssäkringsarbete på makronivå, och att man blir än mer generös i att underkänna elever på mikronivå. Att räkmackan som begrepp inte får finnas på en utbildning som bär det slutgiltiga syftet, att legitimera sjuksköterskor.

Jag satt häromdagen i ett givande och lovande samtal med en arbetsterapeut på hälsocentralen. Mer om det efter ”sjukhuset”. Klockan är 19.30