Direktlänk till inlägg 1 juli 2009
Det är inte så att jag skrek rakt ut. Snarare en inre panikkänsla som säger ”nej” och "jag vill inte det jag ser". Det kommer blod på pappret och jag vet i samma ögonblick att mitt barn inte längre ska vara kvar hos mig. Det är samma känsla av vetskap som jag hade innan jag fick reda på att jag bar dig. Det är en högre vetskap som någon berättar för dig, genom din kropps signaler.
Den 29/6 slutade ditt hjärta att slå och jag trillade flera meter. Nu är tomheten den värsta, möta dagen ensam utan dig i mig. Att se världen på nytt och förstå hur och varför är inte en fråga med självklara svar.
Så liten i storlek - den största i kärlek. Så efterlängtad. Och så ledsen är jag nu. Att jag kunde älska någon så mycket som jag inte känt, att jag kunde sakna en framtid så som jag inte levt i. Livet är svårt och nu ska jag gråta över saknaden jag lever i.
/Din mamma”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...
För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
|||||
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
|||
13 |
14 |
15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
|||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||||
|