Idag har det gått en vecka sedan ditt hjärta slutade slå och mitt hjärta lämnade mig för att återvända till sin Fader. Mitt hjärta är trasigt. Igår var första dagen jag tig mig ut, en vän drog med mig på en promanad, en vän som kan dela mina erfarenheter, tankar och känslor. Onda som goda. Bekräfta och tillsammans får vi aningens ro i det som är. När man delar sorg blilr den lite lättare att bära. Och så är det, vi blir lite starkare. Idag tog jag mig till diakonen på södersjukhuset. En själ att vara tacksam för, möten som träffar mitt i och som inte lämnar mig i sticket. Efter mötet köpte jag ett kort skrev om min sorg, men även om min tacksamhet inför personalen som vårdat mig. Som vårdar kropp och vårdar sorg. Som tar sig tid och ger en utrymme. Jag var upp för att lämna över min tacksamhets symboliska tecken tillsammans med en blomma, fällde en tår och menade mellan tårarna hur tacksam jag just var över visad ömhet. Under kvällen åkte jag hem till en gammal vän, åt lite mat och kollade på filmer. Pratade, grät lite och i omtankens tecken höll min ångest i handen.

Nu är jag hemma och i säng. Jag förstår hur viktigt det är att få dessa göremål under dagarna. Även de stunder när det skriker i kroppen av sorg som vill ut. Jag har lärt mig något fantastiskt, att de flesta i ens omgivning faktiskt inte är rädda för tårar och stark sorg. Tar min sorg och just håller den i handen. Och jag får vara. Min sorg får vara. Ni underbara.

I morgon ska jag upp till jobbet för att lämna mitt sjukskrivningsintyg. Det blir en utmaning, sist jag satte min föt där var dels för att jobba, men samtidigt för att berätta om barnet jag bar. Nu är det tomt och jag behöver berätta om min tomhet och sorg.

Thankfullness is grand. My love for you is vast and the emptyness the hardest. Emotions at its peak.

Liten i storlek - den största i kärlek.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...