Jag finns på jobbet nu. Sedan i måndags jobbar jag åter. Och jag vill mena att det är tungt. Jag tränger undan och får tillbaka, och tränger undan och får tillbaka. Och just så är det. Men jag vill klara det och jag trivs. Men jag vill också mena att alla inte alltid agerar som vore önskvärt. Men för att nå det måste jag tydligen tala om, alternativt  borsta bort ord som gör ont. Om en bara för en stund. Jobbet sköts och jag känner lugn i det. Men kroppen är sliten och psyket jämnat med marken. Jag kan hända ställer orimliga krav på min omgivning och vet i ärlighetens namn inte hur jag kommer vidare.

Jag känner mig i vägen för min omgivning, som att min sorg är obehaglig och i vägen. Att jag bör flytta på den och behålla den för mig själv för att inte belasta andra. Och med känslor som dessa vet jag inte vart jag tar vägen. Ingenstans är bättre, ingenstans är sämre. Bara jag och min sorg som gör bäst i att gå upp i rök. Det är så viktigt att min sorg behålls intakt, och varje gång som jag upplever mig vara i vägen skadas min sorg och den spricker lite. Min sorg är mitt minne av min ängel. Just så är det. Och skadas den så skadas mitt minne av min ängel.

Nu ska jag arbeta.

 

Qivi

18 juli 2009 00:06

Det är inte såhär det ska va, för det är just dig jag ville ha

jag ville visa dig hela världen, men istället fick du ta den korta färden.

För min ängel är du, men nu vilar du på min arm, istället för på min barm.

Men tiden är bruten, vägen ljus och kärleken finns i varje hus.

Så jag vill minnas, ej glömma, bara gömma i min lilla vrå. Där jag sitter för mig själv och tänker på dig då och då.

Finns när tiden är mogen, men kanske inte ännu, finns närmare än vad du tror, för alltid inom dig, min vän.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...