Vi går kraftigt underbemannade på jobbet och jag saknar ork. Jag har inga resurser att ta av. Jag ger och ger från ett som saknar vatten. Jag har inget att ta av. I dag efter lunchen satt gråten på raden av ögat, så väl inne på toa kom tårarna och de slutade inte. Jag satt ensam på personaltoaletten och grät så tyst jag kunde samtidigt som jag undrar hur länge. Hur länge gör det ont? Jag längtar så det svider efter att åter känna mig stark, full av resurser att dela med mig av.  Av samma kaliber vill jag för inget i världen känna mig fri från sorgen. Jag har förut skrivit hur sorgen är mitt minne av min ängel, och jag vidhåller fortfarande hur viktig den är för mig. Men jag vill känna mig stark igen, min kropp bekämpar ett krig, ensam på fältet och jag kan omöjligt vinna. Men så slår det mig hur jag inte alls är ensam. Jag fick för ett par dagar sedan ett mail från en gammal arbetskollega, hur hon menade att jag var stark och modig. Och som det slår rakt in i hjärtat, gråter mina trötta ögon rynkiga av väta. För det är just så som jag inte känner mig, varken stark eller modig. Med ord som gör mig väl sänder du mer än du förstår. Så jag vet, med säkerhet att jag inte är ensam. Ni är änglar, som min ängel är i himmelen verkar ni på jorden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...