Jag blir sorgen, fast bara lite. Tråkigt beteende gör mig sorgsen då vi inte ville ha det så. Tror någon av oss. Ska vi kalla det nonchalant, för det har vi ju redan konstaterat, fast med en skämtsam underton. Men kanske är det så. Vi behöver ju inte vara rädda för vänskap. Det borde ju vara så enkelt.

Ta vara på dig. 

Söndag: Dageneftermorgonenföre tillbringas i goda vänners lag. Klockan nio i morse plingade det på dörren och utanför stod J och med pigg blick menade att vi nu skulle skriva klart arbetet. Att vi alla somnat runt fem i natt verkade påverka beslutet föga. Nu när klockan närmar sig tre och arbetet är inlämnat och lunch tillsammans med skönt sällskap åtnjutits är känslan god.  Utanför lyser en varm höstsol och jag funderar på om vi inte skulle ta en längre promenad i elljusspåret. För att värma upp inför svenssonlivet som tar vid i morgon sätter vi på träningskläder och beger oss ut i vildmarken.  Tack för igår.