.....Well it kind of hurts when the kind of words you say
Kind of turn themselves into blades.....

När jag var på väg hem var det höst. Och musik i öronen. I en låtsasvärld var jag ensam. Det musiken sa, var just så det kändes.

Det är ensamt här, en del tungt att vara så långt i från någon man tycker om och svårt har jag att på ett sunt sätt hantera den ensamheten.

Fast visst är jag inte ensam, inte här och inte där. Fast lite ändå. Ibland kan jag uppleva mig att jag trampar på era tår. Att en redan skapad gemenskap får sig en törn och att jag blir en orsak. Att jag stör. Men jag vill ändå tycka mig ha funnit bra människor här.

Och jag är glad i min förvirring.

......I guess what I be saying is there ain't no better reason
To rid yourself of vanitys and just go with the seasons......