När jag var på väg hem var det höst. Och musik i öronen. I en låtsasvärld var jag ensam. Det musiken sa, var just så det kändes.

Det är ensamt här, en del tungt att vara så långt i från någon man tycker om och svårt har jag att på ett sunt sätt hantera den ensamheten.

Fast visst är jag inte ensam, inte här och inte där. Fast lite ändå. Ibland kan jag uppleva mig att jag trampar på era tår. Att en redan skapad gemenskap får sig en törn och att jag blir en orsak. Att jag stör. Men jag vill ändå tycka mig ha funnit bra människor här.

Och jag är glad i min förvirring.

......I guess what I be saying is there ain't no better reason
To rid yourself of vanitys and just go with the seasons......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...