Just nu känns man rätt förbisedd. En handledare slapp som ingen annan. Ingen påbackning, ingen uppbackning, utan står där och endast bidrar till backning i största allmänhet.

Det hade varit så enkelt att säga, vid ett tidigare skeede vad som fattades, Vi skickade in fyra dagar innan deadline. Och sedan återstod en vecka till. Så sammanlagt 11 dagar att revidera och ta bort och göra om. Åtminstånde lägga till de saknade bitarna. Men från dig gavs lovord och nickningar, en

ja-sägande handledare, är tyvärr sämre än ingen alls. Upplever ditt handledarskap som katastrofalt och om det så ska fortsätta blir vi tvugna till samtal med kursansvarig.

Nu är mamma här och under helgen ska det umgås och jobbas så någon vidare aktivitet här blir det inte. På söndag ska vi sätta oss för ombearbetning av opponeringens resultat. Från opponentens sida sett var det bara goda och insiktisfulla råd och frågetecken som gavs och utklarades. Men från handledaren och examinatorn...ja får man dra ur käppen ur röven på examinatorn och be handledaren agera sin roll.

Tur att man har en sådan klippa till uppsatskamrat. Tillsammans kan vi klara flaskhalsarna som uppstår.

Tanter på instutionen, pensionera er. Nä, fy vilka orättvisa ord. Uppmärksamma att det är min ilska som pratar. Låter säkerligen annorlunda efter en kopp te.

Kram alla goa. Välkommen in.