Fredagkväll. Bonusen vid datorn, något roligt Björnespel. Det lånade x-boxet vart en höjdare. Tävlat vilt på stockholms gator med roligt bilspel.

Annars har dagen varit till belåtenhet. Började lugnt med att båda barnen (fråga mig inte) vaknade och väckte mig lite försynt. På med barntv och gjorde frukost. Placerade de båda framför bilspelet och fortsatte med disk och bäddning och att själv få lite kläder på kroppen. Hur gör dom småbarnsmammorna, imponerad J, lovar. Du är grym även när du känner motsatsen. Bråka på, han kommer att reda sig väl.

Vidare till stan och optikern, åt i stan och Bonusen gjorde Kungsan med diverse sportlovsaktiviteter.

Hemma tillslut och efter lite mat och annat slit sitter bonusen åter framför Björnespel och vi ligger utslagna i soffan. Lets dance får duga och fredagsgott med nyttig avocadoröra.

Har tänkt berätta om en ung kvinna jag och S träffade när vi var på ikea för ett par dagar sedan. I mina ögon inte äldre än 22-23 år med älsta barnet, en son på fem år, och en dotter i vagn på 11 månader och tillökning i magen som beräknat skulle ut om en månad. Alltså höggravid med två barn ger sig mamman ut i vimlet på ikea, köper två överfulla ikeakassar som knappt går att bära och tar sig från ikea barkarby mor Bromma utan bil. I blött ruttet väder klockan 20.00 ska hon trottsa alla naturlagar som finns och tas sig hemmåt. Vilken urkraft, eller också vilken urbota dumhet. Imponerande eller tragiskt. Jag vet just så inte vad jag ska tycka. Jaja, "man klarar mycket mer än man tror" ochallt sånt, och visst "tankens kraft" bla bla bla, men kanske också, någon måtta får det vara. Sedan hjälper jag henne av bussen, och själv ställer jag mig för att vänta på D som ska hämta mig på stationen, det tar ju ändå nästan 10 min att gå hem och det är ju faktiskt lite blött och kallt ute. Ja, allt är ju relativt som dom säger.

Välkommen in.