Inte ens är det ett ordnat kaos, utan mer ett obehagligt stresstillstånd, med snurrande tankar och darrande röst.

Som att inte veta vart man ska börja. Om jag gör en "att göra" lista så kanske jag får reda i oredan och kan börja andas längre ner iställer för där uppe, i små korta ytliga ryck.

På måndag ska jag åter till läkaren efter genomfört ultraljud. För vidare utredning och uppföljning av ultraljudet. Idagens läge kan jag se att det lutar åt ännu en operation. Återkommande oförklarliga vävnadstumörer, hittills benigna. Förklarade som dermoidtyp, utan satt diagnos. En överhängande oro för malignitet är uppenbar. Och till det kortsiktiga, hur ska jag få in en operation i schemat. Våndas över ännu en, den sista traumatiskt från min sida sett. Operation komplexitet kallar jag den för. Följande veckor med Fragmin.inj Hela mitt allt skriker att detta inte vill upprepas.

Söndag:

1. Skicka in till Blackboard, valt ämnesområde samt vald kursare att skriva c-uppsats med.

2. Ta hand om den STORA tvätthögen. Nytvättad dock. Tack D.

3. Sitta här för att leta vetenskapliga atriklar på valt område. Botswanas framgång i HIV, förebyggande och behandling.

4. Kanske fika med mina vackra Gudbarn, (och deras mamma).   

Måndag innan KS:

1. Fyll i och färdigställ ansökan om fortsatt andrahandsuthyrning av min lägenhet. 

2. Ring CSN och se om dom kan hjälpa till med studieförsäkran.

3. Packa för att vara i Gävle en vecka.

Att göra under veckan, förutom föreläsningar och förberedelse inför c-uppsats:

1.Tala med skola ang valt intresseområde, med utlandsvistelse och stipendie-ansökan. Ta reda på möjligheter och svårigheter. Ta upp det lästa att c-uppsatsen ska göras på 3/4 fart. Frågan är hur detta står sig i förhållande till evetuell utlandsvistelse?

2.Avvakta med att åter kontakta IVF-mottagningen. När beslut tagits ang operation och fortsatt utredning, då åter kontakta Huddinge för diskussion om framtiden. Motivera för uppskov. D sista år som styrks med intyg från terapeut. Min skola och medicinska situation med ånyo tumör.

Viktigt blir att sova. Öronpropparna har gått sönder, sönderslitna vet ni. Väl använda. Snarkningar i Stockhoolm och festande studentgrannar i Gävle.

Sex minuter i tolvslaget. Dags att logga ut, och stänga ner. Dra ner persiennen och sluta ögonen. Sparka ut D till bäddsoffan. I morgon börjar jag beta av på ovanstående lista.

God natt.  

 

Ulrika

20 januari 2008 12:37

Vännen; känner så med dig... Du verkar ha det tufft.. Jag fortsätter att be för dig och skulle gärna vilja träffa dig snart och be lite mer personligt.
Kram från din vän Ulrika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...