Du kom, utan snor, fast med rosslig hosta och en stor vilja. Efter lite matinköp och hockyutrustningsatiraljer-inköp kunde vi återvända till lyan för att bunkra upp mat och gott inför stundande myskväll.

Idag hade vi allt det riktigt gott. En sådan där dag som lyckan har förmågan att bli påtaglig ända in i magen. Du gjorde pick-nick med varm choklad och ostmackor och under sen morgon åkte vi till hockyrinken. Solen sken på blå himmel och kylan bet skönt i kinderna. Du hade på dig en ful tröja som det stod "Fiskens hockyskola" på, en gammal hockytröja och du såg härligt töntigt ut. Så fin. Förresten så är du fasansfullt duktig på isen min prins. Jag lovar att bli en riktig "fotbollsfru" när du börjar åka igen. Med liniment och varm blåbärssoppa vid sidan om.

Mitt i allt skimrande och tindrande gav sig magen till känna. Trodde allt hade snott sig i stora knutar. Hängde över D. Lika påtaglig som lyckan precis varit överröstades jag nu av en ofantlig smärta. Utstrålande i rygg och ben, tog vi oss till bilen. Värmedyna och voltaren och smärtan är nu över, så på lite molande värk till vänster.  

Nu ligger din lena rygg bredvid och tittar på en gris på ett gruppboende. Lokala nyheterna.

Jo, kill-upphängnings-mojängen. Jag vet att jag har stora krav i min vilja att bli killad på kvällarna. Total avkoppling, njutningen överröstar all njutning. Problemet är att efter några års killande har ditt engagemang avtagit något. Igår fick du nog och utan att förtälja din idé klev du upp för att börja konstruera. Med gammalt julgarnsglitter lite tejp och en gaffel bidde det en kill-upphängnings-mojäng. Du fäste glittret i loftsängens botten, som nu är ovanför oss där vi ligger i bäddsoffan. Och med änden på glittret kan du höja och sänka gaffeln, som nu kan killa min rygg. Vilken fantastisk kreativitet. Ur nöden kommer det bästa idéerna. Kanske inte bästa, men bra nog. Och vi fick båda ett gott skratt, när det började singla ner glitter från ovan.

Nu ska vi äta citronfromage och titta på bee-movie.

Tro förenar människor.