Det är övergående. Det lyser mellan grenarna och det skymtar något vackert. Det skymtar alltid något vackert.

Så det värmer i oredan. Fortsätt vara den du är. En trygghet att falla på, att du påminner mig, att du väcker mig. När oreda ta över, förblir jag båd blind och döv. När flodvågen kommer, ser jag varken ekan, helikopptern eller repet. Jag missar Guds hjälpande hand och förblir svag. Men mirakel sker varje dag, det vet jag så väl. Och jag behöver din påminnelse. Precis som du gör.

Ett tack kan rymma så lite, men nu vill jag fylla det med så mycket. Sänder ett tack av stora proportioner.

Möts i bönen.