Du kom, utan snor, fast med rosslig hosta och en stor vilja. Efter lite matinköp och hockyutrustningsatiraljer-inköp kunde vi återvända till lyan för att bunkra upp mat och gott inför stundande myskväll.

Idag hade vi allt det riktigt gott. En sådan där dag som lyckan har förmågan att bli påtaglig ända in i magen. Du gjorde pick-nick med varm choklad och ostmackor och under sen morgon åkte vi till hockyrinken. Solen sken på blå himmel och kylan bet skönt i kinderna. Du hade på dig en ful tröja som det stod "Fiskens hockyskola" på, en gammal hockytröja och du såg härligt töntigt ut. Så fin. Förresten så är du fasansfullt duktig på isen min prins. Jag lovar att bli en riktig "fotbollsfru" när du börjar åka igen. Med liniment och varm blåbärssoppa vid sidan om.

Mitt i allt skimrande och tindrande gav sig magen till känna. Trodde allt hade snott sig i stora knutar. Hängde över D. Lika påtaglig som lyckan precis varit överröstades jag nu av en ofantlig smärta. Utstrålande i rygg och ben, tog vi oss till bilen. Värmedyna och voltaren och smärtan är nu över, så på lite molande värk till vänster.  

Nu ligger din lena rygg bredvid och tittar på en gris på ett gruppboende. Lokala nyheterna.

Jo, kill-upphängnings-mojängen. Jag vet att jag har stora krav i min vilja att bli killad på kvällarna. Total avkoppling, njutningen överröstar all njutning. Problemet är att efter några års killande har ditt engagemang avtagit något. Igår fick du nog och utan att förtälja din idé klev du upp för att börja konstruera. Med gammalt julgarnsglitter lite tejp och en gaffel bidde det en kill-upphängnings-mojäng. Du fäste glittret i loftsängens botten, som nu är ovanför oss där vi ligger i bäddsoffan. Och med änden på glittret kan du höja och sänka gaffeln, som nu kan killa min rygg. Vilken fantastisk kreativitet. Ur nöden kommer det bästa idéerna. Kanske inte bästa, men bra nog. Och vi fick båda ett gott skratt, när det började singla ner glitter från ovan.

Nu ska vi äta citronfromage och titta på bee-movie.

Tro förenar människor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...