Vet ni en sådan där förkylning som inte hörs så väldigt, men som kliar och svider i  halsen. En sådan som hostas fram men som ändå inte är en typisk bondförkylning. Mest en sådan som ligger och pyr. Gör att kroppen värker och man känner sig så där lagom febrig. Men då å då piggnar på sig, men så känns det där gnaget av stundom. En sådan där egentligen falskt töntig förkylning. Man vill ligga under täcket och bara toksnora och tokhosta och vara så där alldeles täppt att man inte alls kan säga att man är snuvig för då låter det sduvig. Jag vi vet en sådan där förkylning som kan vara skön, en sådan har inte jag. Jag har en sådan där tung-i-kroppen-falsk-något-virus-härjar-i-mig-förkylning.

Och den kom över mig som på en nysning. Jag lämnade in vår ansökan vi jobbat så fantastiskt bra med må jag säga, men under press och stress. I handöverräckningen kom hostan och halsontet över mig som på en nysning. Och så typiskt är det inte, den uppdämda förkylning som tar plats och invaderar en svag lite stackarns kämpande kropp. Fy på dig. Försvinn,  nu genast.

Och sedan sitter jag här med D och hans bror. Väntar möjligen in J, det vore trevligt. Lite festval yra mitt i hosta och plugg. Nä, nu är det lite fika framme. Kramar om och blir omkramad.

Välkommen in.

Och du, N. Jag skriver för jag tror mig veta. Varma ord värmer faktsikt. Lägg in dom i micron tillsammans med värmedynan din ;) så blir de ännu varmare, för jag menar verkligen vad jag skriver. Allt gott till dig ikväll.