Jag har hamnat i en stor formsvacka känner jag. Jag tycker att ganska mycket är väldigt tungt. Och jag tror tyvärr att det handlar om en osäkerhet, och den är nyuppkommen. Eller kan hända att den funnits där. Och något har fått den att tippa över. Något eller någon. Jag är en kvinna, men känner mig ofullstängdig i någon mening. Min kropp sviktar. Och ni bara säger att jag är så förkyld hela tiden, men aldrig när man inte gått i en annans skor ska man yttra sig och fördöma. Och ni säger följ med ut men min ekonomi ser inte ut som eran. Jag betalar för två boenden och ni husar hos föräldrarna. Vi lever olika liv och prioriterar och värderar olika. Inget att göra åt men ibland kan det kännas som en liten orättvis kränkning.

Det känns som att kroppen förfaller, med smärta och oro. Med symtom som påverkar mig som kvinna. Som påverkar det som dom kallar kvinnlighet. Och vad är kvinnligt. Är det ett medialt och socialt påhitt kan hända. Kanske är jag nöjd med att vara mig. Kanske är jag rätt stolt över det som blivit jag. För jag märker att när jag försöker få ihop den som ÄR jag och den som jag tror mig/vill vara så försvinner det som verkligen är det beundransvärda i mig, som min mamma brukar säga. Charmen i dig, säger hon, ligger i den livsglädjen som funnits, i de plirande ögonen, och leendet som sträcker sig från öra till öra. Det kluckande skrattet och den bubblande glädjen. Förmågan att känna sorg och den integriteten som behållit mig intakt. Men nu har jag spruckit lite, gått sönder i sömmarna. Ögonen plirar inte lika mycket och avund och missunsamhet lurar. Och jag blir mindre. Så låt mig titta uppåt. Finna åter den tro och kraft som ligger bakom de plirande ögonen och bubblade glädjen.

Jag vill iakta, inte bli iaktgen. Jag vill veta att det går även i tystnad. De yttre omständigheterna ska kunna vackla och förändras och värdet i mig ska bestå.

Och nu har jag ovanpå osäkerheten fått en virusinfektion som yttrar sig i en mängd utslag på kroppen, från lår till hals. Pityriasis rosea också kallad medaljongsjuka. Är man inte ärrig så är man hårig, och är man inte det så är man prickig. Eller så är man som en annan all of the above, as thay say. Jag är en kvinna, med avsaknad från kvinnliga attribut i den mediala världens rankning. Men jag är en klok, reflekterande ematisk person som avsäger mig osäkerhet i en icke perfekt värld. Är hellre mig än har eftenamnet von Sydow och viger mitt liv åt kvinnliga attribut som så snabbt tröttar ut folk.

Hur var det nu med fördömandet. Ja, vi levde visst i en icke perfekt värld, vore synd att bryta trenden.

Välkommen in.