Jag drömmer mig in i Lennart Nilssons färgstarka värld. Våra sinnen belysta i regnbågens alla färger. Spermierna lyser som lysmaskar, kämpar mot givet mål. Målet liknar en gul underbar måne med dess alla kratrar. Lysmasken penetrerar månen och svansen slingrar sig vilt. För just denna lysmask ska vinna loppet. Bläddrar några sidor och en cellklump framställer sig på sidan om "fyra dagar efter befruktning". Jag förlorar mig i vackra färger som nästan smeker klumpen med dess 25-30 celler. Det skapas en människa och Nilsson låter en försvinna in i människans allra innersta bo. Det är varm och mjuk där barnet landat.

Jag bläddrar för att landa på våra inre alldeles otroliga organ. Ett underjordiskt hjärta där koronakärlen lyser med elektrisk framställning. Tricuspidalisklaffen som mer påminner om en droppstensgrotta försätter mig i en äventyrlig stämmning. Lämnar hjärtat och landar på hjärnan som ger mig bilden av livets träd i genomskärning och jag förundras över vår kropp.

Så god och vacker att slumpen inte spelar ens en liten del i  skapelsen av den.

Välkommen in.