Jag ber er svara på en fråga jag har.

-Om du fick två extra ögon vart skulle du sätta dem då?

I ett senare inlägg kommer jag ge svar på varför jag ställer denna fråga.

Undrar om ni ser på debatt eller på insider denna torsdagkväll? Jag flänger fram å tillbaka mellan debatterna.

1. Gammla mammor-debatten, som har en stark koppling till sociologin vi läser. Kan vi förklara detta fenomen, vad beror det på. Kan vi finna svaret i en positiv utveckling för kvinnans del, som får negativa konsekvenser svåra att förutspå. Hur hänger jämställdheten ihop med den äldre medelåldern för förstföderskor?

2. Debatten om diagnoser på insider är även det ett intressant ämne sett utifrån sociologiskt perspektiv. Hur påverkar diagnoser oss i vår identitet, och varför behövs dem? Tänk utifrån risk/friskfaktorer? Varför är det något i dagsläget som gör neuropsykiatriska diagnoser så populärt? När är dem till hjälp och när svarar diagnoser till motsatsen?

Nu går jag och lägger mig. Efter att jag lämnat lite tankar fritt för dig att filosofera över. Inte vidare djupt eller värst pretantiöst, mest flugvikt av vardagsfilosoferande.

Välkomna in under natten. Men var god smyg jag vaknar lätt.

Då är det fastställt. Köpet går inte igenom, lägenheten förblir en hyresrätt. Ett frågetecken ska benas ut och rätt var det är står vi där och det hela slutar i ett väldans antiklimax. Vakna nätter och fantastiskt snurriga tankar som till slut slagit knut på sig själva och allt detta för absolut ingenting. Fast kanske ändå inte, kanske har vi behövt kaoset för att uppskatta det nästan obehagligt tysta lugnet som sekunden efter beskedet slog till. Utan att hinna fundera på om detta är något bra eller dåligt står man där med snoppen i handen och varken vet ut eller in.

Nu mamma lutar vi oss tillbaka. För oavsett vad det innebär för oss, ska vi nu faktiskt ändå njuta av att bara veta, något tog beslutet åt oss. För få ville köpa och då blev det som det blev. Inget att vidare fundera över. Så vad ska vi nu fundera över, oroa oss över och ligga vaken nätter igenom. Känner jag oss väl så finner vi orsaker små nog att ängslas över. Men för nu, är det bara tyst i huvudet.

Framtiden kan vi bara sia om och visst har vi ändå goda, för att inte säga guldlägen att göra något bra av våra boenden. Men vi sover något år på den saken och förhoppningsvis när vi vaknar känns allt förunderligt bra igen. Klart som det klaraste vattnet.

Nu är nu och nu är det tyst. Förunderligt vilken tystnad det blir när tanken släpper.

Välkomna är ni.