Det är alltid ett intellektuellt nöje att återse er, båd på och av scen.

Men inte bara talar det till intellektet utan kanske än mer direkt in till min clown. Hon skrattar hysteriskt till varje igenkännade yttring, och jag nickar och instämmer och känner att det här var väl upplyftande.

Se hur ni återger det som är jag- är det inte tokigt att dom kan förstå så mycket av det som är jag. Som när fortum kan se att jag behöver ett inbrottslarm eller vilka val jag gjort i livet...jag tittar med obehag runt mig...vad mer kan dom se? För så undrar jag, med vilka medel skapas en sådan träffsäkerhet som ni gång på gång på gång lyckas med? Inte för att det är en lyckosam fullträff som höftas fram utan självklart med genialisk telepatisk förmåga fångas det upp som vi alla lever med. Jakten på ambition, lycka och över allt statusstressens gottaste gott, jakten på bostadsrättslyckan.

Tackar för en avkopplande, frånkopplande och påkopplande kväll tillsammans med vänner av bästa slag, på bästa sändningstid.

Tackar tjejerna på Lacrimosa för att ni når fram, ut och viktigast, in.

Välkommen in men akta er för tvätthögen, den bits inte. Kanske finns nått i den som kan bitas dock, men tar inte ansvar för det inte.