Spelar det någon roll vilken intention man har bakom en hjälpande hand. Bakom en god gärning. Är det handlingen som räknas eller är det hjärta som klampar bakom handlingen.

Med risk för att tala om saker jag inte vet mycket om. Chefen på Mac Donalds i Gävle talade med en stämma som fick mitt kroppshår att krulla sig. Han bara satt där, åt inne för att det var kallt ute. Jag satt vid bordet näst intill och såg mannen utan att störas, för varför skulle jag. Men matron kom att avbrytas när ett oprovocerat inlägg av restaurangchefen plötsligt flög över borden.

-Vill inte ha dig här, vad gör du här?

-Äter.

-Varför?

-Hungrig och det är kallt ute.

-Vill inte ha dig här igen. Du stör!

Så med risk för att stövla in på okänt område. – Nä, det gjorde han inte. Men du, rara restaurangchef med backslick, du störde. Rörde runt i min matro och gav mig anledning att flera timmar senare skriva här för att måla ut dig som en översittare med liten kunskap om härskartekniker. Om orsaker och verkan därav.

Sorgligt.

Så vad gjorde jag under denna stund för att avhjälpa situationen. Nja, inte mycket. Satt tyst under förundran. När "backslicken" gav upp då resultat han kan hända väntat sig inte kom satt jag vidare och drack från min ramlösa och åt min fiskburgare. Det droppade från mannens hamburgare och jag med bättre ben reste mig för att hämta servetter. Han såg förundrat på mig och tackade så jätte. Med rullatorn i röd metallik framför sig börjar mannen på stapplande ben ta sig mot sopsorteringen. Tittar bejdande åt mitt håll då jag samtidigt reser mig på. Frågar svagt, - vill du ta den här åt mig? Och visst gör jag. 

Önskar mannen en bättre dag än vad "backslicken" förmedlat. Och han önskar desamma. Jag tackar så mycket och tar honom i handen. 

Undrar om restaurangchefen aka "backslicken" hade som intention att hamna på min blogg för bli utmålad som en skitstövel. Någon måste ju föra de ovälkomnas röst. Den här gången blev det jag. I morgon är det kanske du.

Välkommen in, för här är alla välkomna.