Det är sällan en föreläsning berör. Må hända den upplyser, kunskapsberikar och breddar, men sällan berör. Men idag berörde föreläsningen mig. "Coping-kultur, religion och andlighet. Innehållet fungerade som ovanstående, breddande, upplysnade och kunskapsberikande, men någonstans gav föreläsaren substans till föreläsningen av en högre och djupare karaktär.

Det handlade inte om en gemensam syn på ämnet hon berörde utan framställningen av det hon presenterade. Hon talade varmt om hur man etablerar kontakt med empati och distans. Jag ville först skriva distanserad empati men kom snabbt på att det kan bli syftningsfel i sådana omskrivningar. Hur som helst är det just det hon gör i sin föreläsning, hon etablerar en kontakt med oss, rör sig mellan empati och distans som är skickligt och varmt. Hon inger förtroende och därmed får förtroende, hon bjuder in till öppenhet och av så vill jag lära mig. Eller bara bära anlag för denna konstform. Det är något att beundra när man möter dessa konstnärer.

Hon talar om små bilder av verkligheten. Om hur teorier av verkligheten bara är en liten bild av en persons sanning. Så jag vill skriva att det jag förmedlar här är bara En bild av verkligheten, ett litet  litet utdrag ur verkligheten, just här, just nu och just för mig. När jag går in och tolkar min omvärld görs det ofrånkomligt utifrån min referensram, som jag har inbyggt within. När jag tolkar och lägger värderingar i min omvärld och dess människor görs det alltså utifrån givna referensramar. Med den kunskapen möts omvärlden med acceptans och respektans. Det är en medvetenhet som blir förutsättningen för den acceptansen.

Medvetenheten är alltid ledande för att nå framgång.

____________________________

Jag tänker på Engla och på alla som faller offer för oprovoserat våld, sexualbrott, hatbrott och/eller som media valt att kalla för vansinneshandlingar. Jag tänker på hur vi beter oss, varför vi väljer att leva i detta skapade kaos. Oro, hat, rädsla och terror präglar människans vardag. Men behöver inte vara så. Visste du att det bara finns tre varelser som krigar? Det är myror, råttor och människor. Men det är bara människan som väljer att kriga. Djuren dödar för att få mat, men inte människan. Hon dödar för att hon hatar. Det som känns som mest tragiskt är kanske inte att hon är aggresiv, hatar och krigar, utan just att hon har möjligheten att göra precis motsatsen- men vägrar. Jag läser att vi inte är syndare för det vi gör, utan just som jag nyss skrivit, för det goda vi kunde göra, men som vi inte gör.

Att vara människa betyder tänker jag att använda sig av sina möjligheter. Inom kristendomen säger man att människor är "syndare". Att synda betyder "att missa målet"- missa sina möjligheter som människa.

Så jag sänder en tanke, inte till Engla, utan till alla som syndar. Som väjer för målet och väljer hatet före det goda.

I går tände jag ett ljus i fönstret klockan 21, ett sms skickades runt och manade folk att göra just så. Dessvärre var jag nog den ända i Sätra som tagit del av denna sms-vädjan, då fönstrena runt om stod mörka. Men att tända ljus för Engla handlar mer om att tända ett ljus för tragedin som ägt rum. För att visa vördnad för livet. Visa att människan har valet att välja rätt. Är det därför vi tänder ljus, för att sprida ljuset.

Visa på möjligheterna. Symtomen är fortfarande vår möjlighet att finna orsak och därigenom en lösning. Tragedin med Engla är ett symtom. Det värsta tänkbara resultatet på dåliga val.

Nu vet jag att det handlar om att ha tålamod, förståelse och överseednde med andra människor för att vi vet aldrig när vi hamnar i deras situation och då behöver vi själva möta förståelse. Överhuvudtaget handlar det om vördnad för livet i den allra minsta beståndsdelen.

Läraren talar om de små förändringar i en människas liv som för människan över kanten. Får dem över på andra sidan. Förändringar i livet som för med sig en exklusion. Vi vet inte i förhand vilka dessa förändringarna är men av okänd anledning slå de hårt för att de drabbar just dig och för dig över mot en exklusion av samhället som organisation. Preexisterande samhälleig statusprofession spelar ingen roll, det händer vem som helst. Utifrån detta blir ovanstående så klart, en ödmjukhet för alla vi möter.

Idag fylldes jag av ett väldans välbehag. Jag fann en förklaring till min drivkraft att förstå min omvärld utifrån mina tidigare erfarenheter. Inte bara konstatera min omvärld, för om jag är krass vill jag säga på enkel svenska att det är tråkigt. Finns inget spännande i att bara konstatera och finna lösningar på problem. Spänningen ligger i att förstå och förklara den. Symtomen är vår möjlighet att finna orsak och därigenom en lösning.

Hon talade så gott och jag njöt av hennes intelligens och humor. För riktig humor är hög intelligens. När operationen är färdig vill jag i sann coping-anda säga- hej då små maskrosor.

Det blir ett svammlande från min sida och jag skriver med ett stort överseedne. Det gör inget att du inte förstår mina ord idag. Knappt att jag gör det själv. Hoppas under kvällen att det lägger sig och finner ordning. För dagen som hittills förlöpt har varit en välsignelse. Det kom helt rätt och träffade rakt in. Och jag är än så länge mycket tacksam.

Kanske jag senare kan göra mina tankar mer begripliga och även för dig som läser intressanta. Fundrar vidare för att få någon struktur på tankarna som just nu far och flyger.

Får om du tilllåter, återkomma.

Tills dess- välkomna.