Det är sällan en föreläsning berör. Må hända den upplyser, kunskapsberikar och breddar, men sällan berör. Men idag berörde föreläsningen mig. "Coping-kultur, religion och andlighet. Innehållet fungerade som ovanstående, breddande, upplysnade och kunskapsberikande, men någonstans gav föreläsaren substans till föreläsningen av en högre och djupare karaktär.

Det handlade inte om en gemensam syn på ämnet hon berörde utan framställningen av det hon presenterade. Hon talade varmt om hur man etablerar kontakt med empati och distans. Jag ville först skriva distanserad empati men kom snabbt på att det kan bli syftningsfel i sådana omskrivningar. Hur som helst är det just det hon gör i sin föreläsning, hon etablerar en kontakt med oss, rör sig mellan empati och distans som är skickligt och varmt. Hon inger förtroende och därmed får förtroende, hon bjuder in till öppenhet och av så vill jag lära mig. Eller bara bära anlag för denna konstform. Det är något att beundra när man möter dessa konstnärer.

Hon talar om små bilder av verkligheten. Om hur teorier av verkligheten bara är en liten bild av en persons sanning. Så jag vill skriva att det jag förmedlar här är bara En bild av verkligheten, ett litet  litet utdrag ur verkligheten, just här, just nu och just för mig. När jag går in och tolkar min omvärld görs det ofrånkomligt utifrån min referensram, som jag har inbyggt within. När jag tolkar och lägger värderingar i min omvärld och dess människor görs det alltså utifrån givna referensramar. Med den kunskapen möts omvärlden med acceptans och respektans. Det är en medvetenhet som blir förutsättningen för den acceptansen.

Medvetenheten är alltid ledande för att nå framgång.

____________________________

Jag tänker på Engla och på alla som faller offer för oprovoserat våld, sexualbrott, hatbrott och/eller som media valt att kalla för vansinneshandlingar. Jag tänker på hur vi beter oss, varför vi väljer att leva i detta skapade kaos. Oro, hat, rädsla och terror präglar människans vardag. Men behöver inte vara så. Visste du att det bara finns tre varelser som krigar? Det är myror, råttor och människor. Men det är bara människan som väljer att kriga. Djuren dödar för att få mat, men inte människan. Hon dödar för att hon hatar. Det som känns som mest tragiskt är kanske inte att hon är aggresiv, hatar och krigar, utan just att hon har möjligheten att göra precis motsatsen- men vägrar. Jag läser att vi inte är syndare för det vi gör, utan just som jag nyss skrivit, för det goda vi kunde göra, men som vi inte gör.

Att vara människa betyder tänker jag att använda sig av sina möjligheter. Inom kristendomen säger man att människor är "syndare". Att synda betyder "att missa målet"- missa sina möjligheter som människa.

Så jag sänder en tanke, inte till Engla, utan till alla som syndar. Som väjer för målet och väljer hatet före det goda.

I går tände jag ett ljus i fönstret klockan 21, ett sms skickades runt och manade folk att göra just så. Dessvärre var jag nog den ända i Sätra som tagit del av denna sms-vädjan, då fönstrena runt om stod mörka. Men att tända ljus för Engla handlar mer om att tända ett ljus för tragedin som ägt rum. För att visa vördnad för livet. Visa att människan har valet att välja rätt. Är det därför vi tänder ljus, för att sprida ljuset.

Visa på möjligheterna. Symtomen är fortfarande vår möjlighet att finna orsak och därigenom en lösning. Tragedin med Engla är ett symtom. Det värsta tänkbara resultatet på dåliga val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...