Debatten om cochlea-implantatets vara eller icke vara, och hur detta skulle bota något som dövheten utgör, tar start i debatten kring vad det är som utgör en funktionsnedsättning. Vilket ansvar bär samhället, då man använder argumentet att funktionshindret först blir till i mötet med samhället. Jag bär på funktionsnedsättningen och samhället utgör för mig funktionshindret. Och om det är hindret som accentuerar funktionsnedsättningen då tar debatten en annan vändning, som öppnar upp för möjligheter i sjukdomsdebatten rörande dövhet och andra funktionsnedsättningar. Dock om det är funktionsnedsättningen utan hinder som får stå som kriteriet då personen får stämplingen sjuk hamnar vi utanför samhällets ansvar. Men i folks öron tenderar någon sjukt ofta vara någon som faktiskt utgör ett hinder av någon form och därefter fortsätter debatten kring argument om subjektivitet av sjuk/frisk, likaväl vad det innebär att vara objektivt sjuk/frisk.  

Vill debatten fortsätta välkomnar jag en sådan.

Idag har vi haft en god sammankomst. Det som känns som en lättnad är att vi faktiskt har satt punkt för en del uppgifter. Nu är det Fanny Ambjörnsson och hennes avhandling "I en klass för sig" som ligger på nattduksbordet.

Välkommen att hälsa på.

1. Jag har skapat ett hårband åt en hårlös gumma.

2. Jag har ätit vackert upplagd och fantastiskt god lagad mat av D.

1.

 2.