Nu vet jag att det handlar om att ha tålamod, förståelse och överseednde med andra människor för att vi vet aldrig när vi hamnar i deras situation och då behöver vi själva möta förståelse. Överhuvudtaget handlar det om vördnad för livet i den allra minsta beståndsdelen.

Läraren talar om de små förändringar i en människas liv som för människan över kanten. Får dem över på andra sidan. Förändringar i livet som för med sig en exklusion. Vi vet inte i förhand vilka dessa förändringarna är men av okänd anledning slå de hårt för att de drabbar just dig och för dig över mot en exklusion av samhället som organisation. Preexisterande samhälleig statusprofession spelar ingen roll, det händer vem som helst. Utifrån detta blir ovanstående så klart, en ödmjukhet för alla vi möter.

Idag fylldes jag av ett väldans välbehag. Jag fann en förklaring till min drivkraft att förstå min omvärld utifrån mina tidigare erfarenheter. Inte bara konstatera min omvärld, för om jag är krass vill jag säga på enkel svenska att det är tråkigt. Finns inget spännande i att bara konstatera och finna lösningar på problem. Spänningen ligger i att förstå och förklara den. Symtomen är vår möjlighet att finna orsak och därigenom en lösning.

Hon talade så gott och jag njöt av hennes intelligens och humor. För riktig humor är hög intelligens. När operationen är färdig vill jag i sann coping-anda säga- hej då små maskrosor.

Det blir ett svammlande från min sida och jag skriver med ett stort överseedne. Det gör inget att du inte förstår mina ord idag. Knappt att jag gör det själv. Hoppas under kvällen att det lägger sig och finner ordning. För dagen som hittills förlöpt har varit en välsignelse. Det kom helt rätt och träffade rakt in. Och jag är än så länge mycket tacksam.

Kanske jag senare kan göra mina tankar mer begripliga och även för dig som läser intressanta. Fundrar vidare för att få någon struktur på tankarna som just nu far och flyger.

Får om du tilllåter, återkomma.

Tills dess- välkomna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...