Dagen har varit bra. Ensamhet är underskattat helande. Med öppet fönster och bar överkropp har solens strålar värmt upp min frusna kropp. En cykeltur, som slutade på ICA och en coca cola och en nya tandborste. Skönt där på cykelns rygg, högtravande trampning med blottat ansikte under solen.

Jo, jag mår bättre. Har efter några timmar njutning, hängivit mig åt studier. Nu har dessa lagts undan, och jag somnade en timma. Att det är så skönt att sova på dagen. Under tystnad. Under lugn. Det är en sådan njutning och total avkpoppling. Och man vaknar mosig men oftast med energi. Kan hända man blir mer seg än innan sömnen, man vidhåller att kroppens hämtar energi genom sömnen, dag-sömnen.

Vad får man mer helande krafter av tro, än värmande solstrålar och högtravande cykelturer, och ensamhet. Solnedgångar som påvisar Guds närvaro kanske. Musik som vaggar kroppen i alldeles rätt riktning. Och tulpaner, ja blommor är helande och påvisar den vackra skapelsens tanke.

Nu njuter jag av ensamhet och av en rosa himmel och undviker att tänka på avgaser och andra gaser. Och visst är livet skönt.

Välkommen in.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...