Så hur gick det där till då kan man undra. För många något blött med försvunna väskor och knäckta bankomatkort. Jag tror mig minnas att jag höll mig på rätsida och eskorterade än mer blöta vänner hem och ner i säng. Så på det hela sett så kom man i alla fall hem. Skedade med vännerna på ett utrymme av runt fem centimeter. Vaknade med solen i ansiktet runt sju på morgonen, men klastrofobiska känslor av den lätt kvävande värmen. Ipren, vatten och några goa skratt så är man åter på fötterna. Tack för grymma vänner.

                                            "Gabriellas sång".

                                      Det är nu som livet är mitt
                               Jag har fått en stund här på jorden
                                  Och min längtan har fört mig hit
                                   Det jag saknat och det jag fått
                                      Det är ändå vägen jag valt
                               Min förtröstan långt bortom orden
                                      Som har visat en liten bit
                                   Av den himmel jag aldrig nått
                                      Jag vill känna att jag lever
                                             all den tid jag har
                                        Ska jag leva som jag vill
                                     Jag vill känna att jag lever
                                        veta att jag räcker till
                                 Jag har aldrig glömt vem jag var
                                     Jag har bara låtit det sova
                                   Kanske jag hade jag inget val
                                      Bara viljan att finnas kvar
                                           Jag vill leva lycklig
                                            för att jag är jag
                                       Kunna vara stark och fri
                                     Se hur natten går mot dag
                               Jag är här och mitt liv är bara mitt
                                Och den himmel jag trodde fanns
                                     Ska jag hitta där nånstans
                                Jag vill känna att jag levt mitt liv

                                                Välkomna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...