Om det här gick vägen så är jag "back on track". Även om det inte är med säkerhet så har majoriteten ändå lyckats vaska fram samma svar. Och det kan i given stund kännas som ett guldkorn i magen.

Smärtarbetet har jag slitit med och i skrivande stund ligger det på skrivbordet i väntan på adekvat referenshantering. Men det får vänta och jag ringer dig istället.

Jag tror på den här dagen.

....vilken välbehövlig kväll. Det är underskattat. Och jag njuter...

Jag har alltid vetat...ensamhet är underskattat. Men den sista tiden har jag upplevt en ensamhet på ett nytt vis. Jag känner mig långt ifrån mina viktiga vänner. Det blir som att tappa greppet en aningens och de nya vännerna vet så lite. I det finns en tjusning men också en ny sorts ensamhet i gemenskapen. Kan du förstå vad jag menar vännen? Kan du förstå varför jag vill lära känna, varför jag vill finnas och verka i gemenskapen som vid sidan om det härliga ger mig denna svårbeskrivna känslan av att vara så ensam.

Att inte veta hur morgondagen ska se ut har alltid varit det vackra men nu är det just de, det vackra som skrämmer mig. Samtidigt som det lockar och ger vardagen sin charm. Om någon kunde ge mig en spåkula så kunde denna dag bli lättare, men ack så tråkig. För jag vill inte veta, men jag vill uppleva lite kontroll över dagen. Kanske en lärdom om livets svårighet, låta det bero. Och vila tryggt.

Men kanske har jag förbrukat den rätten till tillit. Fast hjärtat står öppet vill jag gömma mig för Dig. Men aldrig är det möjligt, för Du ser och hör allt.

Nu ska jag vila, i min tillit. Till Dig.

Ensamhet är underskattat helande...

Nedan följer  ett utdrag från något jag tidigare skrivit här.Det finns något i den här texten som jag gillar, om man är tillåten att säga så om något man själv skrivit.  

Gårkvällen var fin, lite i blötaste laget dock. Somnade in tungt på huvudkudden vid tre-tiden. Huvudet somnade först, kroppen kom efter. Det är som att man stänger ner tidigare. Det som fungerar är menande blickar och en högre förståelse för varandra än vad ord klarar av. Har ni märkt det någongång. Formuleringarna börjar med öppet sinne och intelligenta reflektioner, och slutar med blickar och telepatiska önsketänkande, bortom alla ord. För visst löser vi världskrisen med lite vin. Och visst startar vi världskriser med lite vin. Om allt bara kunde ske med motta.

Sov gott

Har drabbats av förvirring, en konfusion utan förklarbar uppkomstorsak. Övergående är min diagnos och är glad att konfusionen inte bär på synhallucinos och upplevs som godartad. En svacka i det sunda förnuftet kan vi kalla det. 

Kram

.....Well it kind of hurts when the kind of words you say
Kind of turn themselves into blades.....

När jag var på väg hem var det höst. Och musik i öronen. I en låtsasvärld var jag ensam. Det musiken sa, var just så det kändes.

Det är ensamt här, en del tungt att vara så långt i från någon man tycker om och svårt har jag att på ett sunt sätt hantera den ensamheten.

Fast visst är jag inte ensam, inte här och inte där. Fast lite ändå. Ibland kan jag uppleva mig att jag trampar på era tår. Att en redan skapad gemenskap får sig en törn och att jag blir en orsak. Att jag stör. Men jag vill ändå tycka mig ha funnit bra människor här.

Och jag är glad i min förvirring.

......I guess what I be saying is there ain't no better reason
To rid yourself of vanitys and just go with the seasons......

I all enkelhet handlar detta om att du är förbannad på att jag anklagar dig för tjänstefel. I all enkelhet handlar detta om att ....... ringer mig och är irriterad då du ringt upprepade gånger till henne med ärendet ............................... Jag kan dock sträcka mig till att be om ursäkt för en bristfällig information för upplägget denna månad. Det ända som dock avvikigt från ursprunget är att jag tagit två extra pass under september månad. ...................................... och under den tid som du erhållit papper på har du ändock legat hack i häl för att få vidare information om den kommande framtiden. En framtid svår att sia om då åkomman ..................... i stor utsträckning är relaterad till en bristfällig arbetsmiljö och däri räknas med stora bokstäver även arbetsgivaren. Utifrån detta skulle man önskat en medmänsklighet från din sida och istället för ditt agerande förstått att vi utifrån vår situation pressar oss ut i bristningsgränsen för att tillgodose ................ behov, med sjukdom och hårt pressade studier. Nu erbjuds .................................... för att fylla de vakanta timmarna och jag tillsammans med ............ ställer oss frågan för vem tillsätts tjänsten. Och hur tänker en person i din sitts när kvantitet får gå före kvalité?

Jag är inte intresserad i nuläget att vidare komma i kontakt med dig, utan lämnar en hälsning om att ........................ är på väg och att det inte längre ligger i ......................... händer. Du om någon borde förstå den byråkratiska omständighetsprincipen.

En mycket sorglig aspekt i frågan är det mötet som hölls mellan ..................................................
......inte resulterat i något. Det enda vi blivit varse om via ........... är att .............................. inte längre har hand om ............ Den informationen kom inte från ..... eller ............. Något stöd/handledning har inte funnits vilket är en förutsättning för gott samarbete. I det kan vi utläsa att det inte är ........................................... som satt tonen för hur kontakten med ...... ska se ut. Som anställd måste man få ha en talan samt bli mött med stor respekt och lyhördhet. Något ....... och andra auktoriteter inte klarat av att uppfylla vill jag anse.

 /.............. ................