Det får plats så mycket tankar och fundringar. Jag var 12 år när jag först började oroa mig för framtiden. En kväll gick jag gråtandes in till mor och satte mig på sängkanten. Oroade mig så just för att jag inte visst vad jag ville bli. Så mycket viljor och hur skulle jag få ihop det? När jag var 12 år.

Jag fick visst ihop det. Den viktigaste lärdomen, det löser sig. Så banalt men så behjälpligt.

Än idag tampas jag med en upptagen hjärna och ett brinnande hjärta. Men utan att vara till oro för mig. Utan en tillgång, med ett rörligt intellekt tar jag mig an livet, och ger av fundringar och mig själv.

Första punkten av sanningar lyder; Reflekterar, filosoferar, konstaterar, analyserar, tänker om, och alldeles för mycket. 

Men är det inte härtligt vilken gåva. Omvandla kaos till ett rörligt intellekt.

Dagens fråga; vad ger våra patienter till oss? Hur påverkar de oss? För tro inte för en sekund att de inte berör dig. Reflektera över det du.

Välkommen in.

Det gick så bra. Jag ringde och hon var vänlig. Precis det jag ville höra, fick jag berättat för mig. Och precis det jag fasade inför slapp jag ta del av. När luren lades på kom tårarna, som om någon satt på en kran ran det för skinden.

Nu står vi kvar i kön och vi hör av oss när det åter är aktuellt för vår del. Ska fylla i formuläret och lägga till i egna kommentarer anledning till uppskovet.

Känner det vara så skönt att ha det gjort, något som jag fasade så för. Alltid samma sak. En evighet av oro som bara så där avstyrs. Så lätt, som på en sekund försvinner all oro. Och det är inte första gången, ett återkommande fenomen. Lång tid av ängslan oberoende orsak, och sedan som på ett ögonblick "poff" så försvinner det. En nästan tom känsla, kalla det en positiv utebliven höjdpunkt. Något man fasat för så länge som sedan visar sig vara just ingenting.

Men nu är det bra, den tunga höjdpunkten uteblev och jag är riktigt riktigt nöjd.

Tack barnmorskan på Huddinge IVF-klinik.

Tänkt på en sak, hur kan något rogivande också vara så otroligt livgivande.

Tänk på det du.

Välkommen hit.

En vän till mig blev på sin blogg utmanad att skriva sju sanningar om sig själv. Tänkte anta den utmaningen, inte som en utmaning utan mer som en möjlighet att hålla det här med öppenhet öppet. För dig som vill veta vem det faktiskt rör sig om.

Och till dig.

1. Reflekterar, filosoferar, konstaterar, analyserar, tänker om, och alldeles för mycket.   

2. Last: Ställer himmelshöga krav på  mig själv. Klankar varje dag ner på mig själv för att jag inte har körkort. 

3. Kristen. Länge hade Han försökt men inte kommit igenom, så en dag, som dom säger plötsligt händer det.

4. Är rätt kontrollerande mot de i min närmaste omgivning. I den direkta närheten. Blir påminnd att släppa, att låta vara och mest bero. För "det ordnar sig", och det gör det.

5. Drömmer, längtar och ber om barn, en dag ska den ofantliga lyckan bliva min, (vår). Ett missfall bakom mig och mängder av tårar. Står i IVF-kö med uppskov för studier och medicinsk utredining av mina återkommande tumörer.

6. Pga av dålig östrogenproduktion får jag ett överskott av testosteron. Jag får då rätt mycket kroppsbehåring. Är nog inte så mycket som jag själv tycker, har nog blivit lite av ett komplex. Men med en medial bild utan hår skapas lätt komplex.

7. Uppskattar ensamhet, eller låt säga att vara själv. Anser ensamhet och att "vara själv" faktiskt vara två vitt skillda begrepp. Ensam kan man vara även i stora folksamlingar eller  upplevas i en parrelation men att vara själv är dock självvalt och njutbart. En egen tolkining av begreppen. Att vara själv är ett behov jag sedan barnsben njutit av, ibland mer än att vara med där det händer.

8. Är en liten konstnärlig flirt, som älskar pysslandet, inredandet, blommandet, målandet, gör om, gör nytt och njuter av skrivandets helade kraft, eller ordets helande kraft, slukar därför gärna böcker, och anser böcker vara väldigt vackra.

9. När min mormor dog så dog min bästa vän. Hon gav mig dansandet. Så på ovanstående punkt läggs till allt underbara dansande. När ingen ser sjunger och dansar jag. Det där med sjungandet är en hemlig dröm, som tyvärr aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bör nog inte så heller :).

10. Devisen låter; No man is an island all by himself- Ensam är inte starkast.

Öppenhet är sexigt. Ärlighet är njutbart och tillsammans är vi bara människor.  

Nu är det snart sängtider. Visst är det väl viktigt att reflektera vitt och brett, prova nya antaganden, ställa mot den förda livsföringen man vet just nu. Kanske sker ett paradigmskifte. Vi lever efter ett valt mönster, tankekonstruktion, för det är vad det handlar om konstruktioner av olika slag. En konstruktion är aldrig en sanning just då det är konstruerat. Och med hjälp av reflektion kan man konstruera om, skapa pradigmskiften.

Eller sker så inte, och det är lika väl det. Bara man aldrig slutar pröva antaganden. Kanske man vaknar och ser annorlunda på livet en dag.

Sov gott. Och till dig, välkommen in.

Målat byrån i hallen. Sytt upp gardinen. Städat. Rensat undan. Gjort nytt, gjort om. Tänt ljus.

Löftet om stillhet, upplevd närhet är införlivat. Nothing compares to the promies i have in You.

Ska vi ha en söndag tillsammans?

Söndagen:

Städa lilllyan och packa om bland kläderna. Åker hem på tisdag förmiddag. Har varit i Gävle i en vecka nu, och stannar hemma i 10 dagar. Bör kolla upp schema på följande kurs. Tänkte också skriva mail till en av våra oumbärliga kontakter rörande c-uppsatsen.

Annars går söndagen åt att vila, sov dåligt pga m-smärta. Drömde att jag hade värkar, och i en båge vaknade jag i svår smärta. Värme och ipren. Sovit ett par timmar på förmiddagen för att ta igen för natten.

Kanske ska fortsätta sy lite på min nya kamrat symaskinen. Riktigt kompatibla är vi, än så länge. Kanske är smekmånadsfasen so far.

"Frusna män söker kärlek", vilka goingar. Sorry D men tycker dom verkar goa. Men du, min lilla värmlänning är rätt go du med.

Inom ramen för denna söndag ska lugn uppstå, närhet upplevas och Gud vara min vägledare.

Krya på dig J.

Hoppas åkningen blir skön D.

Jag behöver Hjälp? För det är så oförskämt rätt. Ilska, konflikträddsla, dödslängtan, grav arbetsleda och andra tillstånd som grannen med all säkerhet besitter. Inte jag alltså, nej verkligen inte, utan grannen.

Skrattar inte högt utan ler med halvsidig skeptisism. För jag vet inte om jag får skratta, om det är tilllåtet. För sådan är humorn, fast jag njuter av det. För det träffar om inte rakt in så i alla fall snett in.

Nu ska jag tvätta håret å klättra i säng. Upp 05.45   

Teratom betyder monster på grekiska. Termen är medicinsk och syftar till en godartad groddcellstumör. Ett teratom förekommer både bland män och kvinnor och är ofta godartad, men finns även i en mer odifferentierad elakartad form. I den högdifferentierade godartade formen hittar man ofta vävnader som ben, tänder och brosk, därav namnet "monster".

Nää, jag är ett monster. Visst D brukar väll mena det när jag blir arg, men att det verkligen var så..Skrattar en smula för mig själv..