Under min halvtimmes promenad hem genom vackra snöbeklädda skogen, där den blåa himmeln med solen uppepå griper tag i trädgrenarna och just så värmer mig i hjärtat. Har ni känt den där bekväma lyckan som inte slår ner som på en sekundkänslan utan lägger sig som ett mjukt omhuldande täcke runt ditt hjärta.

Så förblev min promenad. Liksom bekväm och nöjd med tillvaron. Varit nära några dagar och vet hur det påverkar positivt. 

Ska ta lite glass nu, med skogens guld till.

Ligger så bekvämt. 

Samtal med mina gudbarns mamma (j), vi pratade om förvirrade patienter som än mer snurrar till det under nätterna som inneliggande. Hon pratade om sin farmor som postoperativt blivit väldigt förvirrad.

Det är oerhört otäckt båd för patient så väl som för anhörig att ta del av tillståndet. Men bortom allt obehag, är det rätt spännande att ta del av vad som "egentligen" sker bakom stängda dörrar nattetid på stans sjukhus.

På löpsedlarna i morgon:

"Illegela invandrare landar med hellikopter på stort akutsjukhus"

"Överbeläggningar var sparade platser till illegala invandrare, under nattetid"

"Personal under koruption" 

"Barn spökar i väggar på sjukhus"

"Pat- Jag fick inte flytta en fot..." 

Påverkan av morfinet, postoperativ förvirring, urinvägsinfektion...pat är gammal... Men vem är det egentligen som vet vad som är rätt. Morgondagens nyheter kan vara gårdagens förvirring...

Tänk på den du...

Jag följer med på torsdag.

Sov gott.

Å jag syr......fatta vad duktigt. följde instruktionsboken å tills slut fick jag över tråden på den lilla rullen, trädde maskinen och började sy.

Nu vet jag varför du e så duktig bakom ratten, skoja inte...är ju samma sak som att sy...trampa lätt på pedalen å styr. Fatta vilket försprång.

Tycker att K kan komma hit till helgen. Släppa alla planer för en sleep-over med mig. Jobbar iofs lördag dag, men ändå. Saknar dig så. Vi kan sy ihop, och du kan lära mig lite tricks på maskinen.

Kanske ändå...

Nu till dagens roliga...jag har lärt mig min symaskin. Fick en jätte fin för två år sedan. Den har prytt golvet men jag har inte tagit mig an den, även om jag drömmer om att skapa på den.

I småskolan när man hade syslöjd fick jag ont i magen och fullkomligt hatade att trä den förbaskade maskinen. Men 20 år senare njuter jag för fulla muggar där jag sitter å gasar lätt.

Har med simpel raksöm skapat ett litet hårband till min vackra Guddotter J.

Lagat ett gammalt önsgott har jag också gett mig på.

Så kul så kul så kul...Nu ska jag äta middag...

Å andra sidan....jag menar, mina dermoider kommer runt en per två år de sista sex åren...första va ca 7 ggr 10 i diameter, sedan har de legat runt 4-5 i diameter, den nuvarade ligger nu på 3,88 i diameter. Det va ca 2005 sista operationen utfördes. Om tillväxten ska ligga på ca 1.8 mm/år drar jag slutsatsen att mina växer med tilltagande fart.

"...They are slow growing structures; one recent study found a growth rate of 1.8 mm/year in pre-menopausal women [2]".

Nä, nu ska jag ta lite lunch.

Nu när man vet hur artikel sök, med ett vetenskalpigt urval går till, har jag hittat tillförlitlig fakta om benigna äggstockstumörer.

Utdrag ur Case report

"...They are slow growing structures; one recent study found a growth rate of 1.8 mm/year in pre-menopausal women [2]. Ovarian dermoids present with discomfort, pain or pressure symptoms, or when a complication occurs. Torsion is the most common complication occurring in approximately 3.5% of cases [1]. Rupture with possible chemical peritonitis and subsequent granulomatous peritoneal deposits occurs in up to 2% of cases [3]. A dermoid cyst may rarely rupture into the bladder, presenting as recurrent urinary tract infections or more bizarrely as pilimiction. Rupture into the bowel with passage of dermoid structures per rectum has also been reported. Less than 1% of dermoid cysts are malignant [1]".

Njuter av sista meningen, som änglar sjunger vackert.

Och sedan har dom valt vancouver som ref-teknik. Snyggt.

För att citera någon vis "

jag tror att om man lider på något vis har man också ett behov att berätta om det..."

Kram

Fått en mängd stötar, sorgestötar i livet. Och fortfarande stoppar man till en början huvudet i sanden. För att senare dra upp det, skaka bort sanden, tvätta ur sanden från öronen, skölja ur ögonen och när man börjar se klart kan man också ta hand om orsaken till djupdyket. Kanske bara kan ske i den ordningen.

Nu ska jag ringa Huddinge, som legat under mattan, djupt ner i sanden och på alla ställen jag inte letat. Men nu fann jag på det och fått ur sanden från alla vrår. Ring ring.....ååå fy. Vill inte vill inte vill inte....

Ringde, men likt ett freudianskt vis hade telefontiden precis gott ut. Ett medvetet omedvetande, eller vad tror du.

Har förresten fått ny tid till ultraljud, på enheten för fosterdiagnostik, självaste hjärtedagen 14/2. Stora magar och glädjebesked blandas med fruktansvärda sorgebesked. Man ser tårar, chockade mammor och pappor. Glädjande besked om kön, och friskhet ger glädjetårar hos mammor och pappor. Och så jag, som undrar hur det egentligen står till där nere. Har haft så ont sista tiden, men har inte fått ur all sand från varken ögon eller öron så jag fortsätter vara semi-blind och semi-döv. Vill inte genomgå fler op, men vill inte heller ha den kvar. Varje smärta påminner om att allt inte står rätt till. Ja vi får väll se, på torsdag om den vuxit eller förblivit densamma. Mensen kommer aldrig igång, väntar och väntar. Hopp om graviditet har efter alla turer faktiskt avtagit. Man skulle kunna tro att jag med uppblåsta och ådriga bobies som dessa skulle tro på graviditet med vet att jag har svårt att släppa/lossa slemhinnan och att det tar tid för mensen att komma, varje månad desamma. Har nog utarbetat en metod för egen del att ignorerar längtan. Tills varje dag klockan 19.00 jag tittar på unga mödrar och fäller en kaffekopp tårar.

Ja, vad ska vi ta oss till. Tända ljus, vara nära, känna längta och öppna upp oss för att lyssna inåt.

Kanske går lättare med en provivashot, eller vad tror du.

Tack för samtalet. Skaka av sanden nu, å ta dig an disken.

Sov till 12, efter att jag kom i säng vi 07.30 Suttit vid datorn och skrivit på pm sedan ögonen gläntade. Kändes som att jag guggat in mängder av sand i ögonen. Vart en trög natt på sjukan, vakade över orolig resurskrävande patient. Men natten var förhållandevis lugn. Tidigare nätter hade varit riktigt stökiga. Jobbar lördag dagpass. Får se om det blir något mer innan dess.   

Jag skulle precis förklara mig för dig. Vet min brist i att be om ursäkt och lägga mig ner. Blottad och naken. Svag, kalla det mänsklig i stället säger någon. Vad ska jag göra härnäst då? Fortsätta kämpa. Det gör ju du, och det gör ju jag.

Dålig på att delegera, få förtroende för och låta saker bero. Släppa kontrollen som håller stundom mig i järngrepp. Men varför sa ni inget, för så länge det var till er fördel gick det an, men allteftersom tiden gick blev jag till någon som stal uppgiften och förvandlades, blev arogant och en besserwisser i högsta klass. Det är min upplevese, för det är mitt inlägg.

Men jag får öva på, och låte Dig leda. Släpp kontrollen, det är ändå inta jag som har kollen. Ha förtröstan. Allt faller på plats.

Alla underbara varianter av Halleluljah. Leonard Cohen, Jeff Buckley, de fyra goa männen (shrek song, you tube), även Amanda Jenssen berör med skör men kraftfull stämma. Jeff Buckley har en själsllig sprödhet med en oändlig kraft. Vilken rysning.  

Tror jag somnar nu