Man vet inte om det går om man inte försöker!!!

Jag läser ur Gardells på nätet utlagda dagbok, aka blogg. Jag läser:

"Fick ett brev från en man som sökte Gud för att bli förlåten.
Det tål att upprepas att kristendomen nog inte handlar så mycket om att bli förlåten utan att uppäcka att du redan är förlåten.

Du är inte fånge, du är fri - och den stora frågan är vad gör du med din frihet.

Vinden stillnar framåt kvällen. Vågen planar ut mot stranden. Solen sjunker ner, röd och stor.
Gäddan slår i mörka vassen. Lommen ropar över nejden.
Inget är så farligt som du tror."

Allt blir bra.

Dessa ord vill jag lägga i ditt knä. Låta orden mogna.

Ibland hopar det sig och man har svårt att se klart. Det är liksom så där suddigt som när glasögonen trampas på av en som mobbar. En klassisk filmscen och på ett ögonblick blir allt suddigt och läskigt. Men i framtiden, livet vill dig väl, och det ordnar sig.

I backspegeln- det ordnade sig.

Välkommen in 

Helgen blev skön. Helgen blev lugn och jag är nöjd.

Jag tycker om att bli bekräktad i min känslor, och jag tycker om att bekräfta andras. Det finns något otroligt skönt med att träffa rätt, verkligen kunna spegla en väns känslor. Få den där överensstämmande stunden med vännen sin. Känna att man får till det där samtalet som verkligen inger en samhörighet med sin vän. Att man förstår varandra heter det på mer regelrätt svenska.

Uppskattar du det med?

Idag åkte D hem till stora staden. Jag har sedan dess fördrivit tiden med diverse mail och annat nödvändigt som hör skolan till. På kvällen har jag även sytt lite på maskinen min. Blev ett par cykelvantar och en hm, jag kanske det bidde en form av ett linne.

Nu blir det kvällste och en bit choklad. Sedan avnjuts söndagens sista timmar med blickarna vända uppåt. Mina tankar går ut till er.

Välkommen in.  

I mina inlägg förhåller jag mig anonym. Ni vet inte vem jag är, och jag vet inte vilka ni är. Men jag berättar om mitt liv för er. 

En kvinna på CSI-miami ligger död på obduktionsbordet. Hon har ett blåmärke på kinden, och en inre halshuggning. Ett hårt slag över halsen har separerat huvudet från nacken. Tänk en gång om detta vore du, eller din vän. Och du förstog inte förrän det var försent. Du såg alla tecken men gav dig själv ursäkter för att inte lägga dig i. För man ska inte, för man vet inte. När det gäller barn ligger det i mitt yrke en skyldighet att anmäla missförhållanden även i "misstanke till". Varför vi inte har samma skyldighet när det kommer till vuxna i missförhållanden är just för att dom är vuxna och kan föra sin egen talan. Men efter varje kränkning blir den rösten svagare och till slut tystnar den helt. Kanske hon då ligger på obduktionsbordet, och barnen vad blir det av dom?

Tänk på det nästa gång du ser ett blåmärke.

Väkommen in.    

Suttit från tidig morgon till för fem minuter sedan med pat-fall.

Case-metodik passar mig. Om 20 min plingar det på dörren och D är här.

Då blir det köttkorv och potatismos med god sallad.

Annars genomlids helgen i dina armar. Vill bara vila hos dig. För snart är det måndag, men nu är nu och nu är det helgens början. Och nu är du här.

Välkommen in.   

Vad är din historia?

Berätta din historia för någon du känner.

Jag är enkom en ung kvinna som likt dig försöker få bukt med livet. Relationer och vänner, jobb och utbildning. Jag vill vara skärpt, reflekterande som inte missar att förstå. Jag vill finnas för alla, och vara tillgänglig i alla relationer. Jag knyter knut och löser upp den. Jag isolserar mig och gör mig disponibel om vart annat. Jag försöker och försöker.

Jag möter människor och går förbi dom. Jag reser utomlands och jag stannar hemma. Jag vill och jag vill inte. Jag vill vara bäst och slippa förbi. Jag vill bli älskad av dig och ligga i dina armar, jag vill helst lägga dig i mina.

Vill vara en normalspeciell Svensson, som är tillräckligt vaken för att orka leva. Tillräckligt blind för att ändå förstå och vara behjälplig i alla situationer. Aldrig missa dig, och ändå orka med dig.

Jag är enkom en ung kvinna med oroliga fötter.

Någon sa, ta till vänster så kommer du rätt. Tänk om det vore så enkelt.

Om det så vore skulle livet levas i en upprepande cirkel och vi skulle aldrig riktigt komma någon vart, kanske det krävs felsteg och avstickare för att komma framåt.

Jag befinner mig i en personlig osäkerhetssvacka. En sådan som skapar personligt tvivel och rör till det. Jag vill sträcka på mig och känna stolthet i min person, känna mig begärlig. Längtar efter den känslan. Har faktiskt förlorat den och för säkerhetsskull letar djupt inom mig. Där återfinns ju det mesta, för att undvika skylla på min omgivning. Säger till när jag hittat tillbaka. Kanske ni kommer se mig skina åter. Kanske våren kan få igång denna sköna höna.

Men kanske om jag tar till vänster....

Välkommen in.  

Aldrig förr har så mycket tid gått så fort. Tänker på alla saker vi har gjort.

Sedan den dagen du och jag blev ett par, är det ett år, 12 månader, 365 dagar.

Men alltid samma känsla, även det att vi förändras. Och lågan brinner trots att vindarna har blåst hårt ibland.

Och om vi någongång gråter så möts vi alltid åter i lyckorrus och det är därför jag älskar dig.  

Elin Sigvardsson i en låt, lika underbar som allt hon lägger sin gitarr och röst i. Avrundar dagen med bevingade ord.

Välkommen in.