Jag ber er svara på en fråga jag har.

-Om du fick två extra ögon vart skulle du sätta dem då?

I ett senare inlägg kommer jag ge svar på varför jag ställer denna fråga.

Undrar om ni ser på debatt eller på insider denna torsdagkväll? Jag flänger fram å tillbaka mellan debatterna.

1. Gammla mammor-debatten, som har en stark koppling till sociologin vi läser. Kan vi förklara detta fenomen, vad beror det på. Kan vi finna svaret i en positiv utveckling för kvinnans del, som får negativa konsekvenser svåra att förutspå. Hur hänger jämställdheten ihop med den äldre medelåldern för förstföderskor?

2. Debatten om diagnoser på insider är även det ett intressant ämne sett utifrån sociologiskt perspektiv. Hur påverkar diagnoser oss i vår identitet, och varför behövs dem? Tänk utifrån risk/friskfaktorer? Varför är det något i dagsläget som gör neuropsykiatriska diagnoser så populärt? När är dem till hjälp och när svarar diagnoser till motsatsen?

Nu går jag och lägger mig. Efter att jag lämnat lite tankar fritt för dig att filosofera över. Inte vidare djupt eller värst pretantiöst, mest flugvikt av vardagsfilosoferande.

Välkomna in under natten. Men var god smyg jag vaknar lätt.

Då är det fastställt. Köpet går inte igenom, lägenheten förblir en hyresrätt. Ett frågetecken ska benas ut och rätt var det är står vi där och det hela slutar i ett väldans antiklimax. Vakna nätter och fantastiskt snurriga tankar som till slut slagit knut på sig själva och allt detta för absolut ingenting. Fast kanske ändå inte, kanske har vi behövt kaoset för att uppskatta det nästan obehagligt tysta lugnet som sekunden efter beskedet slog till. Utan att hinna fundera på om detta är något bra eller dåligt står man där med snoppen i handen och varken vet ut eller in.

Nu mamma lutar vi oss tillbaka. För oavsett vad det innebär för oss, ska vi nu faktiskt ändå njuta av att bara veta, något tog beslutet åt oss. För få ville köpa och då blev det som det blev. Inget att vidare fundera över. Så vad ska vi nu fundera över, oroa oss över och ligga vaken nätter igenom. Känner jag oss väl så finner vi orsaker små nog att ängslas över. Men för nu, är det bara tyst i huvudet.

Framtiden kan vi bara sia om och visst har vi ändå goda, för att inte säga guldlägen att göra något bra av våra boenden. Men vi sover något år på den saken och förhoppningsvis när vi vaknar känns allt förunderligt bra igen. Klart som det klaraste vattnet.

Nu är nu och nu är det tyst. Förunderligt vilken tystnad det blir när tanken släpper.

Välkomna är ni.

Nu blir det operation. Efter besöket på KS bestämdes det att operation blir av. Monstret VASade 8 under UL och efter genomgång av smärtdagbok ser jag hur monstret VASar runt 3-4 mest hela tiden, så kan hända op är det bästa alternativet i aktuellt läge. Inte undra på den överhängande tröttheten. Nu väntas kallelse. Ändrart är att op nu förläggs till SÖS istället för de tidigare som genomförts på KS.

Känner under omständigheterna av en nyupptäckt glädje. Leva upp och dansa å va glá helt enkelt. Skolan flyter väl, samlivet framför tv:n med goa promenader och sundare livsstil får mig att le. Vin är gott och klassisarna söta. Så varför inte le en smula och tacka för alla vackra.

Visst funderas det över mycket. Bostadsrättsyra, lägenhetsfunderingar, MFS-ansökan, operation och jordens undergång för att nämna en droppa av universums alla problem. Men om äggstockar kan vara förprogramerade att skapa egen vävnad kanske även jag har ett öde som förprogramerat mirakel.

Se det unika i det som uppenbarligen är du.

Jag grejar det mesta har jag förstått. Och det är så häftigt.

Äggstockar here we come, destined to be creative.  

Debatten om cochlea-implantatets vara eller icke vara, och hur detta skulle bota något som dövheten utgör, tar start i debatten kring vad det är som utgör en funktionsnedsättning. Vilket ansvar bär samhället, då man använder argumentet att funktionshindret först blir till i mötet med samhället. Jag bär på funktionsnedsättningen och samhället utgör för mig funktionshindret. Och om det är hindret som accentuerar funktionsnedsättningen då tar debatten en annan vändning, som öppnar upp för möjligheter i sjukdomsdebatten rörande dövhet och andra funktionsnedsättningar. Dock om det är funktionsnedsättningen utan hinder som får stå som kriteriet då personen får stämplingen sjuk hamnar vi utanför samhällets ansvar. Men i folks öron tenderar någon sjukt ofta vara någon som faktiskt utgör ett hinder av någon form och därefter fortsätter debatten kring argument om subjektivitet av sjuk/frisk, likaväl vad det innebär att vara objektivt sjuk/frisk.  

Vill debatten fortsätta välkomnar jag en sådan.

Idag har vi haft en god sammankomst. Det som känns som en lättnad är att vi faktiskt har satt punkt för en del uppgifter. Nu är det Fanny Ambjörnsson och hennes avhandling "I en klass för sig" som ligger på nattduksbordet.

Välkommen att hälsa på.

1. Jag har skapat ett hårband åt en hårlös gumma.

2. Jag har ätit vackert upplagd och fantastiskt god lagad mat av D.

1.

 2.

Det är alltid ett intellektuellt nöje att återse er, båd på och av scen.

Men inte bara talar det till intellektet utan kanske än mer direkt in till min clown. Hon skrattar hysteriskt till varje igenkännade yttring, och jag nickar och instämmer och känner att det här var väl upplyftande.

Se hur ni återger det som är jag- är det inte tokigt att dom kan förstå så mycket av det som är jag. Som när fortum kan se att jag behöver ett inbrottslarm eller vilka val jag gjort i livet...jag tittar med obehag runt mig...vad mer kan dom se? För så undrar jag, med vilka medel skapas en sådan träffsäkerhet som ni gång på gång på gång lyckas med? Inte för att det är en lyckosam fullträff som höftas fram utan självklart med genialisk telepatisk förmåga fångas det upp som vi alla lever med. Jakten på ambition, lycka och över allt statusstressens gottaste gott, jakten på bostadsrättslyckan.

Tackar för en avkopplande, frånkopplande och påkopplande kväll tillsammans med vänner av bästa slag, på bästa sändningstid.

Tackar tjejerna på Lacrimosa för att ni når fram, ut och viktigast, in.

Välkommen in men akta er för tvätthögen, den bits inte. Kanske finns nått i den som kan bitas dock, men tar inte ansvar för det inte.    

Spelar det någon roll vilken intention man har bakom en hjälpande hand. Bakom en god gärning. Är det handlingen som räknas eller är det hjärta som klampar bakom handlingen.

Med risk för att tala om saker jag inte vet mycket om. Chefen på Mac Donalds i Gävle talade med en stämma som fick mitt kroppshår att krulla sig. Han bara satt där, åt inne för att det var kallt ute. Jag satt vid bordet näst intill och såg mannen utan att störas, för varför skulle jag. Men matron kom att avbrytas när ett oprovocerat inlägg av restaurangchefen plötsligt flög över borden.

-Vill inte ha dig här, vad gör du här?

-Äter.

-Varför?

-Hungrig och det är kallt ute.

-Vill inte ha dig här igen. Du stör!

Så med risk för att stövla in på okänt område. – Nä, det gjorde han inte. Men du, rara restaurangchef med backslick, du störde. Rörde runt i min matro och gav mig anledning att flera timmar senare skriva här för att måla ut dig som en översittare med liten kunskap om härskartekniker. Om orsaker och verkan därav.

Sorgligt.

Så vad gjorde jag under denna stund för att avhjälpa situationen. Nja, inte mycket. Satt tyst under förundran. När "backslicken" gav upp då resultat han kan hända väntat sig inte kom satt jag vidare och drack från min ramlösa och åt min fiskburgare. Det droppade från mannens hamburgare och jag med bättre ben reste mig för att hämta servetter. Han såg förundrat på mig och tackade så jätte. Med rullatorn i röd metallik framför sig börjar mannen på stapplande ben ta sig mot sopsorteringen. Tittar bejdande åt mitt håll då jag samtidigt reser mig på. Frågar svagt, - vill du ta den här åt mig? Och visst gör jag. 

Önskar mannen en bättre dag än vad "backslicken" förmedlat. Och han önskar desamma. Jag tackar så mycket och tar honom i handen. 

Undrar om restaurangchefen aka "backslicken" hade som intention att hamna på min blogg för bli utmålad som en skitstövel. Någon måste ju föra de ovälkomnas röst. Den här gången blev det jag. I morgon är det kanske du.

Välkommen in, för här är alla välkomna.

Gula änkan tar till vänster i högerfilen- har du hört nått så tokit.

Hon låg där i högerfilen och undrade hur det skulle vara att fortsättningsvis hålla till vänster. Den gula änkan har aldrig svängt vänster någonsin och i ett ödets nyck gjorde hon så. Det gick runt runt runt för henne.

Sedan var det någon som tog flaskan och krossade den, och då önskade hon att hon varit en sofiero som både hållit vänster så väl som höger och endsat kostat 19 kronor.  

Sug på den du- jag välkomnar er in. Om du lovar att luta dig åt sinister.