Det är sällan en föreläsning berör. Må hända den upplyser, kunskapsberikar och breddar, men sällan berör. Men idag berörde föreläsningen mig. "Coping-kultur, religion och andlighet. Innehållet fungerade som ovanstående, breddande, upplysnade och kunskapsberikande, men någonstans gav föreläsaren substans till föreläsningen av en högre och djupare karaktär.

Det handlade inte om en gemensam syn på ämnet hon berörde utan framställningen av det hon presenterade. Hon talade varmt om hur man etablerar kontakt med empati och distans. Jag ville först skriva distanserad empati men kom snabbt på att det kan bli syftningsfel i sådana omskrivningar. Hur som helst är det just det hon gör i sin föreläsning, hon etablerar en kontakt med oss, rör sig mellan empati och distans som är skickligt och varmt. Hon inger förtroende och därmed får förtroende, hon bjuder in till öppenhet och av så vill jag lära mig. Eller bara bära anlag för denna konstform. Det är något att beundra när man möter dessa konstnärer.

Hon talar om små bilder av verkligheten. Om hur teorier av verkligheten bara är en liten bild av en persons sanning. Så jag vill skriva att det jag förmedlar här är bara En bild av verkligheten, ett litet  litet utdrag ur verkligheten, just här, just nu och just för mig. När jag går in och tolkar min omvärld görs det ofrånkomligt utifrån min referensram, som jag har inbyggt within. När jag tolkar och lägger värderingar i min omvärld och dess människor görs det alltså utifrån givna referensramar. Med den kunskapen möts omvärlden med acceptans och respektans. Det är en medvetenhet som blir förutsättningen för den acceptansen.

Medvetenheten är alltid ledande för att nå framgång.

____________________________

Jag tänker på Engla och på alla som faller offer för oprovoserat våld, sexualbrott, hatbrott och/eller som media valt att kalla för vansinneshandlingar. Jag tänker på hur vi beter oss, varför vi väljer att leva i detta skapade kaos. Oro, hat, rädsla och terror präglar människans vardag. Men behöver inte vara så. Visste du att det bara finns tre varelser som krigar? Det är myror, råttor och människor. Men det är bara människan som väljer att kriga. Djuren dödar för att få mat, men inte människan. Hon dödar för att hon hatar. Det som känns som mest tragiskt är kanske inte att hon är aggresiv, hatar och krigar, utan just att hon har möjligheten att göra precis motsatsen- men vägrar. Jag läser att vi inte är syndare för det vi gör, utan just som jag nyss skrivit, för det goda vi kunde göra, men som vi inte gör.

Att vara människa betyder tänker jag att använda sig av sina möjligheter. Inom kristendomen säger man att människor är "syndare". Att synda betyder "att missa målet"- missa sina möjligheter som människa.

Så jag sänder en tanke, inte till Engla, utan till alla som syndar. Som väjer för målet och väljer hatet före det goda.

I går tände jag ett ljus i fönstret klockan 21, ett sms skickades runt och manade folk att göra just så. Dessvärre var jag nog den ända i Sätra som tagit del av denna sms-vädjan, då fönstrena runt om stod mörka. Men att tända ljus för Engla handlar mer om att tända ett ljus för tragedin som ägt rum. För att visa vördnad för livet. Visa att människan har valet att välja rätt. Är det därför vi tänder ljus, för att sprida ljuset.

Visa på möjligheterna. Symtomen är fortfarande vår möjlighet att finna orsak och därigenom en lösning. Tragedin med Engla är ett symtom. Det värsta tänkbara resultatet på dåliga val.

Nu vet jag att det handlar om att ha tålamod, förståelse och överseednde med andra människor för att vi vet aldrig när vi hamnar i deras situation och då behöver vi själva möta förståelse. Överhuvudtaget handlar det om vördnad för livet i den allra minsta beståndsdelen.

Läraren talar om de små förändringar i en människas liv som för människan över kanten. Får dem över på andra sidan. Förändringar i livet som för med sig en exklusion. Vi vet inte i förhand vilka dessa förändringarna är men av okänd anledning slå de hårt för att de drabbar just dig och för dig över mot en exklusion av samhället som organisation. Preexisterande samhälleig statusprofession spelar ingen roll, det händer vem som helst. Utifrån detta blir ovanstående så klart, en ödmjukhet för alla vi möter.

Idag fylldes jag av ett väldans välbehag. Jag fann en förklaring till min drivkraft att förstå min omvärld utifrån mina tidigare erfarenheter. Inte bara konstatera min omvärld, för om jag är krass vill jag säga på enkel svenska att det är tråkigt. Finns inget spännande i att bara konstatera och finna lösningar på problem. Spänningen ligger i att förstå och förklara den. Symtomen är vår möjlighet att finna orsak och därigenom en lösning.

Hon talade så gott och jag njöt av hennes intelligens och humor. För riktig humor är hög intelligens. När operationen är färdig vill jag i sann coping-anda säga- hej då små maskrosor.

Det blir ett svammlande från min sida och jag skriver med ett stort överseedne. Det gör inget att du inte förstår mina ord idag. Knappt att jag gör det själv. Hoppas under kvällen att det lägger sig och finner ordning. För dagen som hittills förlöpt har varit en välsignelse. Det kom helt rätt och träffade rakt in. Och jag är än så länge mycket tacksam.

Kanske jag senare kan göra mina tankar mer begripliga och även för dig som läser intressanta. Fundrar vidare för att få någon struktur på tankarna som just nu far och flyger.

Får om du tilllåter, återkomma.

Tills dess- välkomna.

Du som är av den äldre generationen och tillhör min släkt och inte kan stå för det som komma skall bör sluta läsa nu.

Min vän håller grupper på öppna psykologiska mottagningen för folk med sömnbesvär. Hon arbetar med olika metoder och i ett samtal per telefon frågar hon mig - tror du man kan presentera vikten av självsex i jakten på den goda sömnen?. Jag säger att det med all sannolikhet inte är en vetenskapligt beprövad metod och att det bör stödjas av en sådan. Vi fortsätter samtalet med självsex som högprioriterat ämne. Och tillsammans kommer vi fram till att vi faktiskt anser detta vara en vetenskap. Att man kan återfinna ett tillstånd av total avkoppling. Om man frågar sig vad det fysiologiska så väl som psykologiska tillstånden man vill åt är, så återkommer alltid svaret, avspänning och avkoppling som kriterier för en god sömn. Både dessa kan självsexet bidra till.

Hur startade samtalet kan man då fråga sig? Jag tror det startade någonstans i frågan om tv i sovrummet eller inte. Min vän sa att hon helst undviker detta då hon befarade att deras sexliv skulle få konsekvenser. Jag menade mer att man bör undvika detta just av goda-sömn-skäl. Vidare kom vi fram till att man utifrån sömnstudier inte bör titta på tv upp till två timmar innan själva sänggående. Just för att minimera informationsflödet och ge hjärnan en chans till ro. Internet och studier bör också undvikas. Jag nämnde att man med fördel kan läsa innan man ska till att sova. Samtidigt sa vi sedan -vad ska man annars göra då innan man ska till att sova? Sexa kan man med stor fördel och avkoppling göra. Hennes nästa kommentar blev att det faktiskt kräver lite engagemang och att man vid stress och oro kan få svårt att helt enkelt få till en total avkoppling, men att självsexet faktiskt var ett område, eller handling, ett verb som inte ställer några krav på den som utför det utan just egennjutningen.  

Vi pratade senare om att det finns varianter av självsexet, det självsex man utför tillsammans med en annan som då döps om. I våra samtal har vi nog med all säkerhet en lite töntig jakt på att skapa nya ord och begrepp. Så nästa gång vi ligger där och myser, tänk detta- vi har nu ett synkront självsex. Det låter inte allt för sexigt men ack så roligt och kanske dödar skrattet stunden men kan hända få spänningar att släppa. Som ett alternativ till metoder att sova bättre.

Lägg dig alltså där och tänk- ska vi ha lite synkront självsex? Och jag garanterar ett skratt som löser spänningar, skapar perspektiv på psykologiska metoder skapade av en blivande sjuksköterska och en blivande psykolog och för med sig förhoppningsvis en god natt sömn.

Det är underbart vad man kan prata om, och visst är det underbart att använda det helt otroliga osexiga ordet självsex.

God Natt.

Varför blir jag så oerhört oresonligt arg när du behandlas på detta viset? Behandlas som en lägre stående människa, som en minderårig som inte kan ta beslut väl avvägda nog. Vad är det för en taktik och hur fungerar den för er tycker ni? Hur går resonemanget hos er när ni utan tvivel stövlar på och skövlar allt i er väg? Ödelägger det folk bygger upp och förstör människors önskan om ett gott liv, livsnjutare som ser att livet ska levas inte kvävas.

Vad tänker ni när ni är ute i landet och beter er, i kretsar av de "bästa". Hur ter sig omvärlden för er? Vad innebär det för er att njuta? Lär känna honom och oss och försök även om det är svårt att faktiskt glädjas över livet så som det enligt mig bör uppskattas. Inte inom hårt dragna ramar och reformer utan mer alá 70-talistiskt frihetstänk. För nu är de uppfostrande åren över och vuxenstegen tagna.

Så från botten av min kropp, ända från fotknölarna ber jag er att göra ett lappkast, vänd om, gör en 180 och genomför ett paradigmskifte. För nu måste en ändring till. Framtvingad av kärlek och välvilja. Nu kommer aldrig igen. Rädda livet på ert anseende, för det hänger på en tunn tråd.

Välkomna.    

Ibland önskar vi att Gud skulle låta oss gå genom livet helt utan att möta några svårigheter. Men ett liv utan kamp skulle göra oss handikappade. Vi skulle aldrig bli så starka som vi kunda ha blivit. Och vi skulle aldrig lära oss flyga.

Sedan vill jag förklara svaret på den frågan jag tidigare ställde och som ingen tordes svara på. Kankse du gjorde det inom dig och kanske blev svaret att du skulle sätta de extra två ögonen i nacken på dig själv, eller åtminståden på ryggen. Och kanske är du vuxen. En undersökning säger att 97 % av alla vuxna svarar just så. Så du är inte ensam. En femåring säger att han skulle ge dom till någon som inte kan se. Femåringen har fortfarande förmågan att se utanför våra annars så strikt referensramar. Vi är så inrutade att säga det som förväntas av oss att vi har förlorat förmågan att "think outside the box" som begreppet lyder. Femåringen har inte ännu denna låda.

Det är vår uppgift att så länge det är möjligt behålla detta vida tänkande hos barnet. Lära rätt och fel men undvika att betjäla dom från kreativitet och det fria accosierandet.

Tänk på ovanstående svar när du är ute i världen och "beter" dig. Tänk på femåringen, think outside the box.

Välkommen in.   

Tror du på en förmåga att se in i världen utanför vår? Den folk kallar för andra sidan. Vad är för oss begränsande? 

Jag tänker så här, vi har fem sinnen som alla kompleterar varandra i hur vi uppfattar vår direkta omvärld. När ett faller bort av någon anledning förstärks andra. När synen går förlorad går hörseln in för att näst intill ersätta den förlorade funktionen.

Jag är av den uppfattningen att våra fem sinnen blockerar vårt sjätte. Fungerar blockerande för den andra sidan. När man står på gränsen till döden och syn och hörseln sänks, tillåts vårt sjätte sinne träda in, vi blir således fria. Fenomenet att möta sina avlidna anhöriga då man ligger på dödsbädden är inte så kontroverslelt då man förklarar det på ovanstående vis. Genom våra sinnen är vi från andra sidan sett ofria, bundna att uppfatta det vi ser, hör och känner som den absoluta sanningen.

Om det skulle vara som ovanstående beskriver, så borde man under vissa förhållanden kunna nå förbi våra fem sinnen även utan kriteriet döende. Detta är inget jag kastar ut i hast och plötsligt kom på som förklaringsmodell till peroner med medila förmågor, utan har noga, under kritik och tvivel många gånger åter kommit fram till just detta.

Under tystnad och djup meditation kan du nå något som är ditt inre, finna svar på frågor du länge funderat över och annars ofta bara hastat förbi. Just för att våra sinnen ofta bgränsar oss till det vi ser, hör och kan ta på. Är det verkligen så förbluffande konstigt. När vi stänger av allt brus kan vi lyssna innåt och därmed uppåt. När hjärtat är fullt av brus och det är rusningstrafik i hjäranan då är vi inte mottagliga för den yttersta ömvärlden. Lär vi oss stänga av och koppla ifrån ibland kan under ske. 

Välkomna hit.

Känner mig nära denna söndag.

Nu tappade jag colaflaskan i golvet. Med resultatet att det således blev cola överallt. Jag är så svag att jag inte kan hälla upp ett glas cola till mig. Halsen är svullen och på smärtan att dömma även fylld med glasbitar. Ett ruskig vad jag bedömmer vara virus. Överväger att spotta saliv i en skål då varje svälgning tar sig uttryck i svettattacker och smärta.

Men bortom denna infektion ler jag för att våren ler mot mig och alla är vackra.

Välkommen, men håll dig borta, jag smittar.

För er "familjelivskunniga", ni vet vad jag menar när jag skriver, buffrar, puffar frågan.

Den består - Om du fick två extra ögon, vart skulle du sätta dem då?