Jag du ser vilken kreativitet det finns bland oss. Varmt vin åtgärdas när ingen is finns att tillgå, med en isklabb. Lätt smält isklabb tillsammans med en hammare blir vinet åter kylt. Iskross kallas denna variant.

Gårkvällen blev återigen något blöt. T kom hit, E var redan här. Redovisningen klar för morgondagen och här startade kvällen, och slutade på kåren. Klart godkännt med en DJ dock fast i högstadiefeelingens träsk. Men stämmningen hög och folket trevligt. Jag ger kvällen en tumme upp, och säger med eftertryck att jag nog haft fel i min fördom av kårekvällar.

Kvällen avslutades runt 2 och huvudet somnade tungt. Dagens redovisning förflöt smidigt och jag mår bra. 

Se bara vilken kreativitet. Vill du ha ett glas krossad is, så plinga på min dörr. Välkommen in säger jag då.

Tiden avsatt är alltid för kort, för tunn och genomskinlig. Jag längtar efter tung lång tid som riktigt luktar av efterfest. Jag längtar också efter tid lagom avsatt till ändamålet. Längtar efter att skeda så länge att det ger skavsår utan av att röra på sig. Jag vill hålla handen så att handen krampar efter egentid. Jag vill inte ha kvantitet utan en kvalitet av oss. Jag vill kyssas så att läpparna önskar att dom satt på dina.

Hemkommen från skolan och redovisning, tiden avsatt var alltså för kort. Diskussioner startade för att sedan förtryckas och glömmas. Men läraren sa att vi gjorde hennes dag och vi log brett.

I morgon kommer jag hem- kan vi skeda då.

Välkommen in, även om tiden är knapp.

Jag drömmer mig in i Lennart Nilssons färgstarka värld. Våra sinnen belysta i regnbågens alla färger. Spermierna lyser som lysmaskar, kämpar mot givet mål. Målet liknar en gul underbar måne med dess alla kratrar. Lysmasken penetrerar månen och svansen slingrar sig vilt. För just denna lysmask ska vinna loppet. Bläddrar några sidor och en cellklump framställer sig på sidan om "fyra dagar efter befruktning". Jag förlorar mig i vackra färger som nästan smeker klumpen med dess 25-30 celler. Det skapas en människa och Nilsson låter en försvinna in i människans allra innersta bo. Det är varm och mjuk där barnet landat.

Jag bläddrar för att landa på våra inre alldeles otroliga organ. Ett underjordiskt hjärta där koronakärlen lyser med elektrisk framställning. Tricuspidalisklaffen som mer påminner om en droppstensgrotta försätter mig i en äventyrlig stämmning. Lämnar hjärtat och landar på hjärnan som ger mig bilden av livets träd i genomskärning och jag förundras över vår kropp.

Så god och vacker att slumpen inte spelar ens en liten del i  skapelsen av den.

Välkommen in.   

Så nu är det som det ska. Med värmande sol och datorn på första parkett i knät ute i den värmande vårsolen skrattar vi tillsammans åt tabeller och blöta nätter. Strålar på våra kinder och värmer upp inifrån.

I morgon är det onsdag och kåren bjuder på snittar viskade någon. Kan röra sig om något enklare med jag säger, ändå...så trevligt. Vi kommer för att bättra på tidigare erfarenheter och för att nu är nu och nu är det soligt.

Välkommen in vän.